Jag fick en helt underbar bok i födelsedagspresent: Fragment: dikter, brev, anteckningar av Marilyn Monroe. Jag kunde inte lägga den åt sidan, så jag läste hela på en dag.
Så jag var helt lyrisk över den när jag träffade en kompis på måndagen. Hans reaktion gjorde mig aningen sur vid det tillfället: den kunde ju knappast vara bra eftersom jag hade läst den så fort.
Skillnaden mellan honom och mig är följande: det jag gillar läser jag fort och funderar sedan över resten av dagen. Det jag inte gillar särskilt mycket läser jag tio sidor i och lägger ifrån mig i hopp om att glömma. Men det är inte helt idiotsäkert det här med att jag läser långsamt. Ibland kan det vara så att jag bara råkar ha begravt boken på ett ställe där jag inte kommer åt den lätt. Jag är lite lat på det sättet.
Om jag berättar för min kompis om … och bli ett vackert lik och tiden det tagit att läsa den, kommer han tro att det innebär att den är bra?
Jag vill inte påstå att den är dålig. Men den är inte heller särskilt bra.
