Iron Man 2
Regissör: Jon Favreau
Betyg: ☆☆
Tony Stark har avslöjat för världen att han är Iron Man. Den amerikanska regeringen begär dock att han ska lämna över Iron Man-teknologin till dem för att de ska kunna kapprusta mot andra länder som försöker utveckla liknande teknologi. Genom att övertyga dem att teknologin ligger år i framtiden för konkurrenterna, kan han tillfälligt vinna seger. Detta visar sig dock vara en sanning med modifikation när Ivan Vanko, en man med en vendetta mot Stark Industries, visar sig kunna bemästra teknologin. Vanko slår sig samman med Starks främsta konkurrent, men Stark är lite distraherad. Arkreaktorn som håller honom vid liv är det som också sakta håller på att hans liv.
Tekniskt sätt tror jag att handlingen är mer välskriven. Skurkarna Ivan Vanko och Justin Hammer har begripliga motiv: Vanko drivs av ett hämndbegär och Hammer är en girig, inkompetent konkurrent som vill visa att han är bättre än Stark. Hur de slår sig samman, hur Vanko lurar Hammer, det faller sig naturligt i filmen. Men det är i utförandet av handlingen som det blir plakat. Jag blir uttråkad och kan inte koncentrera mig på handlingen. Den första filmen fick mig att leva upp och följa allting med spänning. Den här var jag tvungen att spola tillbaka flera gånger därför att jag hade tappat koncentrationen och missat viktiga bitar av pusslet.
Det saknas något i replikerna. Humorn kommer inte lika rappt. Även relationerna mellan karaktärerna har förlorat något av sin lyster. Kemin mellan Stark och den ny Rhodey är inte lika stark. Även om det är glädjande att återse agent Coulson önskar jag att de hade gjort mer med S.H.I.E.L.D. i filmen. Black Widow är en av mina favoritkaraktärer, men de kunde ha gjort mer med henne. Jag undrar dessutom över det här hårsvängande och ryggkrökandet de tvingar henne att göra i stridsscenerna. I min mening verkar det ta upp onödig tid och fienden skulle säkert ha kunnat oskadliggöra henne flera gånger om.
I all enkelhet skulle jag säga att jag tycker att det är en helt okej film, varken mer eller mindre.
Håller med om att tvån inte var lika bra.. det är synd när det blir så med uppföljare. Men jag håller tummarna för Iron Man 3 som spelas in just nu, förhoppningsvis blir den bättre 🙂
Det är sällan som uppföljaren blir bra – särskilt inte tvåan – men trean ser jag fram emot 🙂
Pingback: The Avengers: How do I love thee? Let me count the ways | C.R.M. Nilsson
Pingback: Iron Man 3: Sorry, I'm busy having a nerdgasm » C.R.M. Nilsson