Författare: Anthony Kiedis och Larry Sloman
Förlag: Sphere (2005)
Antal sidor: 465 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
När Anthony Kiedis är tolv år flyttar han hem till sin pappa i Los Angeles. Detta blir en kontrast mot det lugna familjelivet i Michigan. Här är det sex, droger och rock som gäller. Under high school träffar han på en likasinnad själ i form av Flea, som kommer att bli hans bästa vän och senare medgrundare till Red Hot Chili Peppers. Bandet lyckas mot alla odds bli ett av världens största, samtidigt som Kiedis kämpar med sin egna demoner i form av ett återkommande drogmissbruk.
En hyllvärmare som har mystifierat mig över varför jag har den i min ägo är Scar Tissue. När jag har dammat i bokhyllorna har jag sneglat på den. Den har följt med mig genom en flytt. Och varje gång jag har sett den har jag undrat varför jag köpte den. Jag är inget större Red Hot Chili Peppers-fan. Jag har gillat några enstaka låtar genom åren. Så vad fick mig att köpa den här boken?
Till sist var tiden mogen för Scar Tissue att flytta från bokhyllan till nattduksbordet. Anthony Kiedis har fört ett oerhört trasigt liv. När han är tolv år ger hans pappa honom för första gången gräs att röka (men pappan har blåst rök och liknande i ansiktet på honom när han har varit mycket yngre, som lett till att han blivit påverkad.) Första gången Kiedis har sex är med pappans flickvän och pappan är närvarande. Droger har alltid funnits i ett överflöd i huset. Att detta skulle leda till ett missbruk är inte märkligt.
Vad som är märkligt är Kiedis bristande insikt i just hur mycket detta har påverkat honom. I Scar Tissue kan han inte se att det skulle ha varit något fel på hans uppväxt, utan att han är glad för att ha haft den. Boken består av tjatiga upprepningar om drogorgier och sex (och en kvinnosyn som kan få en att spy), och efter ett tag undrar jag om han någonsin ska komma till något slags insikt. Svaret är nej. Anthony Kiedis har ungefär lika mycket självinsikt som en sten. Han kommer till pseudoinsikter och filosoferar ”djupt” kring sitt missbruk och sin kamp för att bli nykter, men har svårt att se sin egen roll i händelser och relationer. Hur hans beteende skadar de personer han har runt omkring sig.
Lägg där till att Scar Tissue är stolpigt skriven så är det ingen höjdare. Det som är mest intressant att läsa om är hur musiken blir till, men that’s it.
