The Fault in Our Stars

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Josh Boone
Manus: Scott Neustadter och Michael H. Weber
Skådespelare: Shailene Woodley, Ansel Elgort, Nat Wolff
Produktionsår: 2014
Längd: 126 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Hazel Grace Lancaster lider av en obotlig form av cancer. Hennes mamma oroar sig för att hon är deprimerad eftersom hon ägnar dagarna åt Top Model-maraton och tvingar iväg henne till en stödgrupp. Där möter hon Augustus Waters, som har överlevt osteosarkom. De förälskar sig på samma sätt som en faller i sömn: först långsamt, sedan helt och hållet.

Alla tycktes älska boken och jag har dragit mig för att se The Fault in Our Stars eftersom jag gillade boken, men inte blev sådär upp över öronen förälskad som andra tycks vara. Men så gick den på tv, jag fastnade och vet du vad? Jag gillar filmen bättre än boken, även om den fick mig att gråta.

En del beror helt klart på skådespelarna. Jag, som länge var skeptisk, är sjukt imponerad av Shailene Woodleys tolkning av Hazel. Kanske särskilt hur hon lyckas förmedla hur det är att älska en bok så mycket att du bara måste dela med dig av den och glädjen i den delade kärleken. När vi ändå är inne på kärlek så måste jag bara säga att kärlekshistorien blir sådär himlastormande i The Fault in Our Stars som jag aldrig upplevde att den blev i boken. Det blir ett riktigt lyckopirr.

Det beror nog på skådespelarnas kemi, som är lysande i romansen och i humorn. Ansel Elgort gör också ett riktigt bra jobb i The Fault in Our Stars, även om han inte har det lätt. John Greens dialog ser bra ut på papper, men när en verklig människa uttalar replikerna blir min reaktion att herregud, ingen pratar så. Det blir drygt och pretentiöst, även om Elgort ofta lyckas rädda situationen. Andra scener blir bara absurda, så som när Hazel och Gus diskuterar boken medan Isaac (Nat Wolff) slår sönder saker i bakgrunden.

The Fault in Our Stars blir stundtals seg på ett sätt som jag aldrig upplevde att boken var. Kanske lyckas de inte få fram allt som pågick mellan raderna. Ibland upplever jag att det är lite för polerat. Till exempel ser alla oerhört friska ut fastän de är svårt sjuka. Medan jag applåderar av steget från att skådespelare ska banta ned sig för sådana här roller på ett ohälsosamt vis, tycker jag att sminkavdelningen kunde ha gjort ett bättre jobb för att visa att de var sjuka.

The Fault in Our Stars är mycket snyggt filmad. Jag älskar användningen av visuella animationer för att förmedla Gus och Hazels sms-konversationer. Därtill har filmen ett suveränt soundtrack.

The Fault in Our Stars lockar fram skratt och tårar, är mörk utan att tittaren drunknar i svärtan, och en mycket lyckad filmatisering.

Andra som har bloggat om The Fault in Our Stars

Kattugglan (gästbloggar hos Boktjuven); Klaraasbooks; Lottens bokblogg; MsHisingen; Nilmas bokhylla