Våra mest älskade sagor: En förtrollande sagoskatt

Medverkande författare: Helge Kjellin, Gallie Åkerhielm, Cyrus Granér, Einar Norelius, Beth Birkenhain, Irmelin Sandman Lilius
Illustratörer: John Bauer, Einar Norelius, Hans Arnold, Gustaf Tenggren
Förlag: Bokförlaget Semic (2010)
Antal sidor: 126 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Jag är barnsligt förtjust i sagor och när jag fick syn på Våra mest älskade sagor i en outletbutik förra året så var jag bara tvungen att köpa den. Här samlas åtta ”nyskrivna” sagor och gamla folksagor, alla vackert illustrerade av olika tecknare.

Våra mest älskade sagor inleds med Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr, skriven av Helge Kjellin och illustrerad av John Bauer. I berättelsen möter prinsessan Tuvstarr en älgtjur som tar med henne på en resa. Berättelsen blandar in sagans sensmoral med nordisk folktro på ett fint vis, samtidigt som Bauers vackra illustrationer förgyller upplevelsen.

Den åtföljs av Såna tomtar finns inte, skriven av Gallie Åkerhielm och illustrerad av Einar Norelius, och som handlar om Iffe, som är en i-tomte. Men han tappar bort sin prick och kan inte få en ny om han inte skaffar den på egen hand. Underfundig och humoristisk saga om vad som egentligt är sann godhet.

Den tredje sagan är en folksaga, Snipp, Snapp, Snorum, som Hans Arnold har illustrerat. En pojke går miste om sitt arv, men byter till sig tre stora hundar som hjälper honom i diverse kniviga situationer. Motivet är välbekant, även om jag nog inte har läst den här versionen tidigare. Hans Arnolds illustrationer är rätt speciella, men passar sagan väl.

Än mer välbekant är Sagan om de fyra stortrollen och lille Vill-Vallareman, skriven av Cyrus Granér och John Bauer. När den gamle trollkungen går bort vill de fyra stortrollen förstås ta hans plats och kivas om vem som ska bli kung, med katastrof för trollsläktet. Tur att Vill-Vallareman vet råd. En humoristisk saga som visar sig att det kanske inte alltid är bäst att vara störst, utan du måste ha lite innanför pannbenet också. John Bauer gör några av sina vackraste illustrationer här.

Einar Norelius har både skrivit och illustrerat nästa saga: Pojken som fick solgull i säcken. En pojke hjälper ett troll och belönas med en säck guld, men inte vilket guld som helst utan solguld. Med hjälp av säckens innehåll kan han kanske bota en kungs svårmod och vinna en prinsessas hand. En av mina favoriter i samlingen då den är fantasifull som få och jag tycker mycket om Norelius illustrationer.

Men min absoluta favorit är nog Lindjungfrun av Beth Birkenhain. Gustaf Tenggren har illustrerat sagan om en riddare som såras dödligt, men som helas av en mystisk jungfru och som han till varje pris vill gifta sig med. En vemodig saga som lämnade ett känslomässigt eko hos mig. Den kommer att dröja sig kvar länge.

Folksagan Lilla Rosa och Långa Leda är illustrerad av Einar Norelius. Ett klassiskt motiv med en god flicka som får en elak styvmor och styvsyster som vill henne illa när det går henne väl. Egentligen är det inget större fel på sagan, men det är ju ett motiv som har gjorts till död och förbannelse även om den här versionen har lite roliga detaljer.

Mer originell är i så fall den avslutande sagan, Godvädersdraken, som skrivits av Irmelin Sandman Lilius och illustrerats av Hans Arnold. Sömmerskan Krysantemum har en vas som hennes farfar tagit med sig från Kina. Bara det att det inte är en vanlig vas och hon råkar släppa en drake fin. En lite ovanligare miljö och mycket fantasifulla element gör den saga till fin läsning.

Överlag är Våra mest älskade sagor en riktig skatt och prydnad för bokhyllan. Sagofantaster bör läsa den.