Windup Girl av Paulo Bacigalupi

Betyg: ☆☆☆
Författare: Paulo Bacigalupi
Förlag: Night Shade Books (2009)
Antal sidor: 359 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Anderson Lake är en kaloriman under täckmantel som fabriksmanager i Thailand. I hemlighet letar han bland marknadsstånd efter mat som tros var utrotad, i hopp om att hitta historiens förlorade kalorier. Han möter Emiko, en windup girl, en av det nya folket som har odlats fram och programmerats för att tillfredsställa de rika. Övergiven av sin tidigare ägare, är hon fast i ett land där hon anses sakna själ. Detta är en framtid där kaloribolagen härskare över världen, oljans tid är förbi och bieffekterna av bioskapade farsoter härjar över hela världen.

Kommentarer

Av någon anledning får den här boken mig att tänka på en av busschaufförerna som kör linjen jag åker för att ta mig till universitetet. Långa sträckor kan vara väldigt behaglig åktur, men så kommer det då de perioder där han kör underligt ryckigt och mitt huvud dunsar mot sätet gång på gång. The Windup Girl har sina perioder när jag blir helt uppslukad av historien och det är behaglig läsning. Men så kommer ett parti när jag inte alls får in någon rytm. Det känns trögt och jag är inte det minsta engagerad i berättelsen.

När en författare har att göra med att presentera en helt ny värld för en läsare, krävs det noggrann avvägning över hur mycket som måste avslöjas. För mycket och det känns orealistiskt för en karaktär att tänka så mycket på självklara strukturer. För lite och läsaren fattar nada. Jag är helt övertygad om att Bacigalupi kan den här världen utan och innan; jag önskar att han bara kunde förklara lite mer så att jag förstod. Kalorier är tydligen valuta, men hur fungerar det? Vad är blister rust? Vad är det egentligen som har hänt?

Eftersom jag till en början har svårt att hänga med och förstå, har jag också svårt att komma in i berättelsen. Det är inte förrän Emiko kommer in som jag drar öron till mig. Emiko är titelns windup girl, genetiskt ändrad för att vara vacker, intelligent och lydig. Lydig. De har alltså odlat fram slavar som inte har något annat val att lyda och som ses ned på av alla andra människor. Slavar som kan slängas bort och överges, som inte har samma rättigheter som alla andra, som myndigheterna har rätt att döda om de inte har sina papper i ordning.

Överlag tycker jag att det finns en hel del intressanta karaktärer i The Windup Girl, även om det bara är Emiko och Kanya som slår mig som sympatiska. Ja, jag tycker att förrädaren är sympatisk. Sue me. Till skillnad gentemot Anderson, som jag inte riktigt förstår vad Bacigalupi vill att jag ska känna för, men som jag känner äckel och avsky mot. Hock Seng är en intressant karaktär, även om jag upplever honom som en stereotyp – ”den svekfulle kinesen”. Samtidigt har han en bakgrundshistoria som gör att jag i högsta grad förstår vad det är som motiverar honom.

Stundtals känns inte romanen helt färdig. Det kan ju vara det som gör att jag inte tycker att jag får några tillfredsställande förklaringar till världen. Ytterligare exempel på att det känns som om boken inte är färdig är att Emiko vid ett tillfälle jagas av vitskjortor. Jag vet inte om det var så att jag var trött när jag läste, men i nästa kapitel från hennes synvinkel nämns detta inte alls. Var det jag som var trött och missade lösningen? Eller var det ett kapitel som skulle klippas bort, men som av någon anledning blev kvar?

Sin brist på sympatiska karaktärer till trots, så tycker jag att The Windup Girl är en originell och spännande idé. Men att boken kanske inte kändes helt färdig.