100 lyckliga dagar av Fausto Brizzi

100-lyckliga-dagar

Författare: Fausto Brizzi
Originaltitel: Cento giorni di felicità
Översättning: Helena Monti
Förlag: Bazar förlag (2016)
Antal sidor: 379 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Lucio Battistini har inte gjort mycket rätt i livet. Efter att ha haft en affär med en av kunderna på gymmet där han arbetar, kastar frun ut honom och han tvingas att sova i ett förrådsrum på svärfaderns bageri. Ungefär i samma veva får han veta att han bara har tre månader kvar att leva. Det tvingar honom att inse att hans liv måste förändras och att varje ögonblick måste räknas. Prio nummer ett är att få Paola, hans fru, att förlåta honom. För att uppnå detta tar han med sig henne och barnen på en oförglömlig resa genom Italien.

Jag var lite tveksam till om jag ville läsa 100 lyckliga dagar, därför att när du läser om handlingen så låter det onekligen som varenda feelgood som någonsin har skrivits om en svårt cancersjuk person. Den där då de ska hitta meningen med livet och lära sig uppskatta allt de har. Ofta genom en resa. Och visst, du får ungefär det du förväntar dig med 100 lyckliga dagar men det är en charmig bekantskap.

En stor del av behållningen är Lucio som karaktär. Han är, ärligt talat, lite av en klantskalle. En average Joe. Han har inte gjort något storslaget, men det behövs inte heller. Det viktigaste är att finnas där för de närmaste och se barnen växa upp. Han har en dråplig berättarstil som bjuder på sig själv och som samspelar bra med resten av persongalleriet. Allt från de bästa vännerna till svärfadern, som erbjuder en väldigt stereotyp italiensk förklaring på varför vissa män är otrogna och att du aldrig ska erkänna.

100 lyckliga dagar bjuder också på en härligt egendomlig berättarstil. Ibland kan jag dock uppleva att detta gör 100 lyckliga dagar lite spretig. Den försöker pressa in allt i paketet: direkta tilltal till läsaren, surrealistiska dröminslag, ett möte med en naturopat, en butik för småprat, dödshjälp… Det blir lite mycket inom ramen för en och samma bok. Vissa berättarknep blir lite irriterande, såsom den en och en halv sida som meningen ”Jag har en tumör i levern på 6 cm” upprepas eller de blanka sidor som läsaren ska fylla i.

Men på det stora hela är 100 lyckliga dagar en charmig och underhållande berättelse.

betyg4

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på 100 lyckliga dagar av Fausto Brizzi

  1. Monika skriver:

    Hmmm, jag funderar ju på om detta kan vara något för mig. Jag kände att vågen tippade över lite för ”för” 😉

  2. Pingback: Månadsrapport: September 2016 - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.