A Dog’s Purpose

Omslagsbild A Dog's Purpose

Regissör: Lasse Hallström
Manus: W. Bruce Cameron
Skådespelare: Josh Gad, Dennis Quaid, Peggy Lipton, Bryce Gheisar, K.J. Apa, Britt Robertson
Produktionsår: 2017
Längd: 126 minuter

I sitt första liv föds berättaren som en herrelös hund, vars liv blir tragiskt kort. Dock återföds han som golden retrievern Bailey och träffar den då snart åttaåriga Ethan. Tillsammans växer de upp och upplever många äventyr. Med sin lilla husse lär sig Bailey att vara en duktig hund. En hunds livslängd är dock inget jämfört med en människas. Men livet som älskat husdjur visar sig inte vara slutet på Baileys resa. Frågorna hopar sig. Vad är egentligen meningen med tillvaron? Vad för syfte har egentligen en hund?

Förra året lyssnade jag på Mina liv som hund, som blivit filmatiserad av Lasse Hallström. A Dog’s Purpose är på många sätt en sentimental film om kärleken mellan hund och människa, men den går aldrig över gränsen. Istället blir det en underhållande, varm berättelse om att vara hund i en människas värld och söka efter sitt syfte. Josh Gad får ge röst åt hunden Baileys tankar och gör ett lysande jobb med ett förmedla humorn och de ”kulturkrockar” som uppstår.

Baileys liv med Ethan är det som får störst utrymme i A Dog’s Purpose, medan de andra liven inte får lika stort utrymme. Bailey föds och dör, och så rullar det på under filmens lopp. Vi får se hur olika människor behandlar sina djur och vissa människor borde verkligen inte få ha djur. Men mestadels är Baileys liv ett lyckligt liv, vilket gör att filmen landar på den varma och mysiga sidan. Dessvärre är ju hundliv så korta och filmen blir sorglig under de svåra stunder när Baileys liv närmar sig sitt slut, vilket leder till att det blir en del fulgråt från min sida. Detta är en kärlekshyllning till människans bästa vän, deras förmåga till kärlek och lojalitet, och hur de påverkar människan genom sina liv.

A Dog’s Purpose är en fin familjefilm som lyckas gestalta både glädje och sorg, välmående och misskötsel, på ett sätt som ändå lämnar med en behaglig känsla i kroppen efteråt.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.