A Dog’s Journey

Kan innehålla spoilers för första filmen.

Regissör: Gail Mancuso
Manus: W. Bruce Cameron, Cathryn Michon, Maya Forbes och Wallace Wolodarsky
Skådespelare: Josh Gad, Dennis Quaid, Kathryn Prescott, Marg Helgenberger
Produktionsår: 2019
Längd: 109 minuter

Bailey har levt många liv, men har till sist hittat tillbaka till sin pojke Ethan. Men en hunds liv är så kort jämfört med en människa. Snart är det dags för dem att åter skiljas av döden. Ethan ger då Bailey ett uppdrag: att vaka över hans barnbarn CJ, vars mamma brutit kontakten helt med sin makes föräldrar. Trogen som Bailey är, kommer han att återfödas flera gånger och dyka upp i CJ:s liv när hon som mest behöver en fyrfota vän.

Jag såg A Dog’s Purpose 2019 och blev charmad. När jag såg att uppföljaren A Dog’s Journey fanns på Netflix lade jag genast till den på min lista. Dessvärre lider den lite av det som många uppföljare gör, nämligen att det känns som en upprepning av den första berättelsen. Eftersom Bailey redan är återförenad med sin pojke krävs det nu en ny anledning för hunden att återfödas. Inte för att finna meningen med sitt liv som hund, utan för att skydda och hjälpa en ung flicka att växa.

Visst är A Dog’s Journey lite småcharmig. Josh Gad är riktigt underhållande som rösten åt Baileys olika inkarnationer och hundarna är charmiga. Jag gillar bäst Max, Baileys sista inkarnation, en yorkshireterrier med attityd. Men trots charmen, så saknar denna film djupet och värmen som den första filmen hade. Det blir helt enkelt inte lika gripande. Det finns inget lika tydligt budskap.

Så ja, A Dog’s Journey är en lite småmysig film att slå ihjäl en kväll med, men det är lite som spunnet socker: sött på tungan en stund, försvunnet i nästa. Jag kommer nog inte minnas den.