Alice Through the Looking Glass

Regissör: James Bobin
Manus: Linda Woolverton
Skådespelare: Mia Wasikowska, Johnny Depp, Helena Bonham Carter, Sacha Baron Cohen, Anne Hathaway, Stephen Fry, Alan Rickman
Produktionsår: 2016
Längd: 109 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Alice Kingsley återvänder till London efter att ha utforskat världen i ett antal år. Uppfylld av nya idéer förväntar hon sig att alla ska vara lika entusiastiska som hon över en ny expedition. Men lord Ascot har dött. Den vedervärdige Hamish har ärvt titeln och inte glömt att hon nekade hans frieri. När hon ser sitt liv slås i spillror kallas hon plötsligt till Underlandet. Hattmakaren beter sig besynnerligt. Eller besynnerligare än vanligt. De andra fruktar att han är döende. Det enda sättet för Alice att rädda honom är att resa tillbaka i tiden och rädda hans familj. För att göra det måste hon komma åt Kronosfären, som står under kontroll av Tiden själv…

Jag tyckte väldigt mycket om den föregående filmen och såg riktigt mycket fram emot Alice Through the Looking Glass. Till en början tycker jag mycket om det jag ser. Alice, i Mia Wasikowskas tolkning, har tuffat till sig ytterligare och många slagfärdiga repliker. Hon vägrar låta de män som vill sätta sig på henne hunsa henne. Det finns en del tvivel i henne, som hon tvingas brottas med under storyns lopp.

Inte för att det egentligen är mycket till story. Alice Through the Looking Glass har en tunn handling som känns igen från tidigare tidsresefilmer. Att det ska gå illa är givet. Allting exploderar i en kaskad av klara färger, händelser staplas som episoder på varandra, och det känns som om målet är att visa upp hur stor budgeten för specialeffekter är. Det är snyggt onekligen. Men är det tillräckligt för att bygga en film på? Jag tycker inte det.

Visst är det ett kärt återseende med de flesta av karaktärerna. Den smilande filurkatten och larven Absolem är inte med tillräckligt mycket, men de andra gör det mesta av filmen. Sacha Baron Cohen gör ett bra jobb som Tiden, Helena Bonham Carter gör det hon kan med en ganska tråkig labil Röd Drottning och Johnny Depp larvar runt som Hattmakaren, en karaktär jag älskade i föregående film men som jag inte känner något för i Alice Through the Looking Glass.

Tyvärr upplever jag att Alice Through the Looking Glass efterlämnar sig en i närmast fadd smak. Slutet känns lite väl tillrättalagt med sina vändningar och försoningar. Nu vill jag inte låta som om jag totalsågar filmen, därför att jag tycker om den. Egentligen. Jag älskar de udda karaktärerna, den fantastiska miljön och hur snyggt allt är. Jag får skratta en hel del under filmens lopp. Men det håller inte. Tyvärr räcker det inte till.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Alice Through the Looking Glass

  1. Pingback: Månadsrapport: Juli 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.