Allegiant: One choice will define you

Denna recension kan innehålla spoilers från tidigare delar i trilogin.

allegiant

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Veronica Roth
Serie: Divergent, #3
Förlag: Katherine Tegen Books (2013)
Antal sidor: 526 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Tänk om hela din värld vore en lögn? Tris trodde en gång på det samhälle som är uppbyggt av falanger, men nu är den tron krossad. Våld och maktkamper präglar samhället. Förräderi och förluster har ärrat dem alla. När det finns en chans att lämna kaoset bakom sig och utforska världen bortom de begränsningar som har dominerat hennes liv, så är hon redo att ta den. Kanske kan hon och Tobias hitta ett enklare nytt liv tillsammans bortom staketet. Men den nya världen visar sig vara ännu mer oroande än den förra och gamla upptäckter blir plötsligt meningslösa. Nya sanningar förändrar de som hon älskar.

Kommentarer

En sak som jag har älskat med de tidigare delarna är hur spännande de är och vilket driv som det finns i dem. Det har nästan varit omöjligt att lägga dem ifrån sig. Allegiant börjar där Insurgent slutade. Visst är det spännande, men det är inte lika olidligt spännande som de tidigare böckerna. Det gör inte ont att sluta läsa Allegiant. Jag klarar av att lägga ifrån mig den.

Dessutom tycker jag början är lite slarvig rent berättartekniskt. Det är som om Veronica Roth inte riktigt visste hur hon skulle ta sig från punkt A till punkt B, så hon slängde hastigt ihop något. Det hade kunnat ske en snyggare övergång i beslutet att bara överge staden.

Ytterligare en sak som jag har gillat med de tidigare delarna är hur hon har låtit sig inspireras av psykologiska fenomen, såsom fobier och fobiträning i första boken. I Allegiant är det genetisk determinism som utforskas. Med genetisk determinism avses att vi skulle vara helt och hållet styrda av våra gener. Detta skulle nog de flesta hålla med om är en sanning med modifikation, då gener och miljö snarare tycks samspela. Men det är ett spännande ämne för dystopier. Dessvärre känner jag att Roth inte utvecklade den här biten fullt ut. Det blev lite överslätat och ganska simplistiskt. Det var en intressant tanke som inte blev helt utforskad.

Jag har tidigare gnällt på att Roth har varit dålig på att tillåta andningshål för de emotionella ögonblicken. I viss mån står jag vid den kritiken. Det sker en hel del förkrossande ögonblick, som jäktas över. I andra ögonblick är det som hon har lyssnat på mig och jag önskar nästan att hon inte hade gjort det. De andra böckerna fick mig inte att gråta, men jag har fällt åtskilliga tårar under läsningen av Allegiant.

I andra halvan sitter plötsligt allting som en smäck. Drivet återvänder och med det Roths berättartekniska förmåga. Jag klarar inte av att lägga ifrån mig boken efter en viss punkt, utan fortsätter att läsa. Ögonen blir allt större och fuktigare. Efteråt är jag rasande och likt en urvriden disktrasa emotionellt. Vilket slut! Får en verkligen göra så här?

Allegiant är den svagaste av de tre, men, och det är ett stort men, den gör en duktig återhämtning på slutet. Det här är en boktrilogi jag kan se mig själv läsa om ett antal gånger. Men då ska det nog ske rygg till rygg.

Andra som har bloggat om Allegiant

Kattugglan; Mias bokhyllaMsHisingen; Read N See

Andra böcker i serien

Divergent (recension)

Insurgent (recension)

Allegiant

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

16 svar på Allegiant: One choice will define you

  1. Pingback: Insurgent: One choice can destroy you » C.R.M. Nilsson

  2. Pingback: Divergent: One choice can transform you » C.R.M. Nilsson

  3. Ewa K skriver:

    Tycks vara läsvärt, synd att det inte finns mer lästid här i världen. Bra recenserat, tycker jag.
    Bjuder in dig till ”kedjebrev” hos Holavedsbrudar:
    http://holavedsbrudar.blogspot.se/2013/11/fredag-utan-jerka.html

  4. Tack för att du satte ord på varför boken var lite svår att komma in i, jag håller med!

    Men slutet, slutet! Får man göra så??!! Samtidigt är det det jag gillar med Veronica Roth, hon tar inte enkla vägen ut. Jämfört med Rekviem som jag läste härom veckan är detta riktigt riktigt bra!

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Jag tyckte början kändes lite som en nödläsning, som jag känner igen från mitt eget skrivande. Om jag kör fast, skriver jag ihop något som kan göra att komma vidare och som ska redigeras bort sedan.

      Slutet var… ja, det var inte lätt. Men det var ett av de bättre sluten jag har läst.

  5. Jag gillade slutet. Det var inte det jag hade väntat mig och det är ganska skönt ibland 🙂

  6. Jag älskade de två första böckerna och jag brukar aldrig läsa på engelska, men nu är jag riktigt sugen. För hur ska jag kunna vänta enda tills nästa höst!?

  7. Pingback: Månadsrapport: November 2013 » C.R.M. Nilsson

  8. Emma skriver:

    Läste ut den tidigare idag, gud vad jag grät i slutet.
    Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på det…

  9. Johanna skriver:

    Jag läste ut Allegiant i förmiddags, och satt och grät de sista femtio sidorna. Kan ärligt talat inte riktigt greppa mina känslor för boken, utan har gått och tänkt och bearbetat vad som hände i stort sett hela dagen. På något sätt känns det dock som att Allegiant behövde sluta som den gjorde, och epilogen var fantastisk!

  10. Pingback: Allgiant av Veronica Roth | Lottens Bokblogg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.