Författare: Ulrika Linder
Illustratör: Ulrika Linder
Förlag: Ordfront Galago (2020)
Antal sidor: 151 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Återvinningscentralen är ett vittnesmål från Prylsveriges kyrkogård. Det blir långa dagar av sopor, svett och ständiga möten med rättfärdiga typer som tror sig veta bäst. Men på återvinningscentralen är det allt kunden som har fel. På denna arbetsplats kan man möta spillror av minnen och förunderligheter när det bland soporna finns bröllopsklänningar och gamla foton, en torkad krokodil, otaliga elektriska fotbad och en samling levande kräftor.
Jag fick tips om Återvinningscentralen inne på Instagram av hermiasays och när jag fick ett presentkort på Akademibokhandeln i julklapp, visste jag att det var en av de titlar som jag var tvungen att köpa. Och tur är väl det, för det här var verkligen helt i min smak.
Inte nog med att Återvinningscentralen är riktigt rolig, den är också så oerhört lärorik. Medan man förfasas över en del saker som människor lämnar in, så lär man sig också hur man ska tänka när man sorterar. Och hur man ska låta bli att bete sig som en rövhatt när man väl är där. Vi får veta vad som kan hända när det blir fel och en del skräppolitik. På något sätt får ocså Ulrika Linder in en del feminism, en del frågor om klass och om sig själv i denna lilla pärla.
Det är så befriande med en person som verkligen tycker om sitt jobb och lyckas få fram denna kärlek i serieform. Återvinningscentralen är verkligen en kärleksförklaring till ett viktigt, men ofta underskattat, jobb. Här får vi möta vanliga typer som dyker upp på en återvinningscentral, som man kan antingen förtjusas av eller förfasas av. Vi får också möta en hel del märkliga saker som folk faktiskt slänger.
Jag blir uppriktigt förtjust i Återvinningscentralen. Om du är intresserad av klimat och miljö borde den vara självskriven på din läslista, men om du bara vill läsa något som är uppriktigt roligt så borde du verkligen ge dig i kast med den.
