Benrangel av Stephen King

benrangel

Författare: Stephen King
Originaltitel: Bag of Bones
Översättning: Thomas Preis
Förlag: Bra Böcker (2004)
Antal sidor: 492 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Mike Noonan kan inte sluta sörja sin fru, som avled hastigt och oväntat fyra år tidigare. Sedan dess har den framgångsrika bestsellerförfattaren inte kunnat skriva ett enda ord. Om nätterna plågas han av mardrömmar om deras sommarställe Sara Skratt. Trots mardrömmarna tror han att huset kan vara nyckeln till att lösa skrivkrampen och han beger sig ut dit. Skrivkrampen tycks släppa. Han möter där också en ung änka och hennes treåriga dotter. Hon är indragen i en vårdnadstvist med barnets farfar, en inflytelserik miljonär som vill ha barnet till varje pris. Mike dras in i konflikten, men också mysteriet med Sara Skratt. Det blir snart klart att platsen är hemsökt. Men av vem och varför?

Benrangel skildrar på ett övertygande vis hur Mike Noonan förlorar fotfästet efter sin frus död. Han famlar efter alla spår efter Jo och försöker förstå vad det var som hände innan hon dog. Varför hon höll vissa saker hemliga för honom när han trodde att de inte hade några hemligheter för varandra. Det är en naken och hjärtskärande skildring av hur det känns att bli lämnad ensam kvar alldeles för tidigt.

Men det som griper tag i mig allra starkast i Benrangel är nog vårdnadstvisten. Just kanske för hur Max Devore skildras. Det är en typ av karaktär som är igenkännlig både från dikt och verklighet: rikare än Krösus och därmed tror sig ha rätten till allt han vill ha. Sak samma om det är en kälke eller ett barn. Vill han ha det ska han ha det och han skyr inga medel för att nå sina mål. I kontrast är Mattie, änkan, den lilla människan. Hon som inte har några pengar och egentligen ingen chans att vinna mot honom. Rättssystemet må i teorin vara jämlikt, men i praktiken har pengar en tendens att trumfa allt. Hennes utsatta situation gör mig så arg.

Spökhistorien får ta en liten sekundär roll i Benrangel till att börja med. Innan det sakta blir klart att det driver alla övriga händelser. Mike nystar alltmer i mysteriet och för varje bit som läggs till pusslet blir jag alltmer förfärad. Spöket må vara otäckt, men jag tror att de levande är tusen gånger värre. Berättelsen om rasism och hur ett helt samhälle kan sluta upp bakom illdådare gör mig illamående. Ibland är det de levande som är de verkliga monstren. Benrangel är en berättelse som verkligen väcker starka känslor inom mig. Fy fan, vad King kan skriva bra!

Slutet av Benrangel blir kanske lite väl bombastiskt. Det finns vissa saker som jag upplever som överdrivna och lite smått onödiga. Samtidigt är det rysligt spännande. Det finns ett driv i Benrangel som gör att jag sträckläser boken. Ärligt talat, jag ville inte lägga den ifrån mig. Kunde inte lägga den ifrån mig.

Benrangel är en riktigt stark berättelse om sorg och de värsta sidorna hos människan. Det är inte spökena som är det läskigaste, utan snarare de levande.

betyg4

Andra som har bloggat om Benrangel

Beroende av böcker; Bokstävlarna; Eli läser och skrivermed näsan i en bok; Påhittade nöjenSnowflakes in the Rain; Vargnatts bokhylla

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Benrangel av Stephen King

  1. Monika skriver:

    Det är ju lite det som är grejen med Kings böcker, det är inte alltid monstren som är monstren.

  2. Tycker också väldigt bra om den :).

  3. Pingback: Väckelse av Stephen King - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.