Efter två sena dagar på universitetet är jag lite lagom mörbultad i huvudet. Då känns det skönt att det är fredag och att jag snart får ta helg.
Veckans jerkafråga lyder: Läser du helst standalones eller bokserier?
Jag älskar bokserier. Framför allt avslutade serier, där jag kan läsa böckerna rygg till rygg. Men ärligt talat? Jag är lite trött på att allting ska bli en serie. Hur många gånger har det inte hänt att jag har köpt en bok som jag trott var fristående och som visar sig vara inledningen till en serie? Ibland vill jag läsa en bok utan att behöva vänta sju böcker på att få veta hur saker och ting ligger till.
Eftersom jag redan följer en hel del serier, vill jag ogärna börja på nya. Därför känner jag att just nu befinner mig i ett skede där jag hellre läser stand-alones än serier.
Avslutade serier är bäst! Men fy tusan för bokserier som använder sig av cliffhangers mellan böckerna, varje bok borde kunna stå på egna ben eller så ska man inte släppa lös den.
Jag kan tåla cliffhangers i lagom dos. Inte mellan varje bok, men kanske mellan två stycken. Men helst vill jag att det tydligt konstateras att det är en serie från början så att det inte blir så att det oväntat avslutas på cliffhanger.
Ja, jag tycker också att nästan alla böcker ska vara en del i en serie nuförtiden.. Värre är nästan ”fristående” böcker som ändå är i en serie. De ska gå att läsa Både som fristående och som en serie.. Nej nej nej.
Jag har inget emot ”fristående” böcker – det innebär att jag kan läsa dem i icke-kronologisk ordning beroende på hur jag får tag i böckerna 🙂 Vampyrkrönikan är en sådan serie. Jag har läst bok 1-5 och sedan nummer 9. Just nu håller jag på med nummer 7. Gillar när jag har frihet att göra så 🙂
Det är ungefär samma för mig. Jag tycker om serier men jag vill inte gärna påbörja nya då jag redan bundit upp mig till så många, vill ju ha tid att läsa annat också…
Jag följer en massa serier och vill verkligen inte påbörja en massa nya innan jag har avslutat en del av dem.
Har också märkt att allt blir serier nu för tiden, det känns lite uttjatat på nå vis
Det är lite irriterande, nästan, särskilt då det märks att författaren egentligen har tänkt sig att det bara ska vara en bok och förlaget sedan sporrar för att det ska bli ytterligare en.
Avslutade serier är ju kanon att hitta. Främst egentligen för att jag då vet att de verkligen tar slut 🙂
Det är en sådan skön känsla 🙂 Eller en ännu inte avslutade serie där författaren har klart för sig hur många böcker det ska bli.
ja, ibland kan man undra hur många böcker till det ska bli egentligen…
Innan jag ger mig in i en serie, vill jag helst att författaren ska ha klart för sig hur många böcker hen har tänkt sig att det ska bli. Jag börjar väldigt ogärna på serier där det inte finns någon sådan gräns.
Det är trist när man tror att man läser en ”ensam” bok, men att det sedan visar sig att man måste läsa sju… eller tolv… böcker till för att få veta hur det slutar…
Det är nästan irriterande.
Lite mer fristående deckare skulle jag gilla.De blir typ tjugoelva stycken och man blir lite less tillslut :/
Deckare är ju definitivt en genre där det går inflation i serier. Men oftast är ju böckerna rätt fristående, så det går att läsa de en vill och sedan skippa de som låter tråkiga…
Serier med fristående delar är liksom lösningen för mig. Bra exempel på detta ”Släkten” utgiven på Historiska Media.
Fristående delar i en serie är okej, men jag vill helst läsa om samma karaktärer.
Ja avlsutade serier är bra att läsa, då slipper man verkligen vänta på att författaren ska komma ut med nästa del samt att man vet att de har ett slut.
Och en vet att de inte kommer att sluta mitt i, vilket har hänt.
Just deckare kan jag gilla att de kommer i en serie men annars inte. Det blir ofta uttjatat i längden. Även de bästa upplägg kan få lida, tyckte t ex att några av Harry Potterböckerna var alldeles för utdragna för att det skulle mjölkas allt ur storyn.
Håller inte med om Harry Potter 😉 Men visst att det finns serier som dras ut på för att de ska mjölkas på så mycket som möjligt.
Jag gillar serier, gärna långa, företrädesvis deckare, men kan tänka mig att blanda upp med standalones…
Jag gillar kortare serier. Trilogier är helt perfekt 😉
Håller definitivt med om att det är jobbigt att vänta på nästa del i serie. Jag gillar när jag inte upptäckt en serie förrän alla delar finns utgivna så att allt kan läsas i ett svep. Precis som du tycker jag också att det råder lite seriehysteri just nu, allt ska vara minst en trilogi även om det inte finns material för det egentligen. Hoppas det lugnar ned sig lite snart 🙂
Jag tror att förlagen just nu mjölkar att folk vill läsa om samma karaktärer för att komma dem närmre. Det går väl an när författaren från första början har tänkt sig att det ska bli en serie, men det märks så tydligt när det bara är ett infall.
Pingback: Serier och jag - C.R.M. Nilsson