Jag köpte Dune av Frank Herbert för länge sedan. Det var någon som hade lämnat in en stor hög fantasy och sci-fi på Myrorna, som jag köpte större delen av. Medan större delen av den högen snabbt blev läst, så har Dune bara blivit liggande.
Ändå är det inte som jag har försökt. Den låg i min ryggsäck. Jag läste på bussresor, under raster, men jag kom lik förbannat ingen vart. Till sist gav jag upp. Men nu har jag valt ut den till årets boktolva och jag ska försöka ta mig igenom den.
Det känns lite som klassisk high fantasy, fastän det är science fiction. Det är många olika släkter och karaktärer som det ska hållas reda på. Det finns appendix med diverse information om bland annat planeten Arrakis, som är så central för berättelsen. Allra längst bak finns en ordlista. Ett tips om du ska läsa den här: utnyttja ordlistan. En del ord går att lista ut från sammanhanget, men andra är bara hopplöst förvirrande.
Jag har nu kommit cirka hundra sidor in i boken, vilket är betydligt längre än vad jag kom förra gången. Det känns som om jag börjar komma in i rytmen, som om det kanske ska börja hända saker snart, och jag hoppas på att mitt första intryck (seg, segare, segast) kommer att övergå i en positiv läsupplevelse.
