Även tisdagen är gråmulen och trist, och jag bara hoppas på att blir bättre väder snart. Jag blir alltid oväderssjuk och det, tillsammans med en begynnande förkylning, gör att skallen känns seg och trött.
Men tisdag innebär även Top Ten Tuesday. Veckans tema är Ten Books I Almost Put Down But Didn’t. Det här blev lite svårt för min del eftersom jag inte är ett fan av att tvinga mig själv genom böcker. Jag brukar anta att boken kanske inte ligger rätt i tiden för mig och att jag borde försöka vid ett annat tillfälle.
Den andre Will Grayson av John Green och David Levithan: De första kapitlen gav inget positivt intryck. Jag till och med ifrågasatte om de hade skrivit ut rätt författarnamn på boken. Men den tog mig med storm under läsningens lopp och jag är glad att jag inte gav upp.
Boktjuven av Markus Zusak: Otroligt seg och överskattad, var mitt första intryck av boken. När jag väl kom in i boken sällade jag mig till hyllningskören.
The Color Purple av Alice Walker: Boken börjar väldigt mörkt med mycket övergrepp och misshandel. Även om jag tyckte väldigt bra om språket och hur berättelsen var uppbyggd, var det en stund som jag kände att jag kanske inte skulle orka ta mig igenom den. Men jag gjorde det. Och det var verkligen värt det.
Dune av Frank Herbert: Nu är det ju så att en inte ska ropa hej förrän en är över bäcken, men jag tror att jag kanske kommer att läsa ut boken den här gången. Fastän jag ett tag ville ge upp igen…
Vid hägerns skarpa skri av Lian Hearn: Två gånger gav jag faktiskt upp boken. Tredje gången lyckades jag ta mig igenom. Jag hade blivit spoilad för vad som skulle hända och tyckte inte den passade in i den annars så fantastiska serien.
Besvärjerskan och svanen av Patricia McKlipp: Jag fick den i födelsedagspresent som barn och när jag först försökte läsa den kunde jag inte alls komma in den. Sedan läste jag den året därpå och älskade den.
Jag är tvärt om sådan att jag sällan lägger ifrån mig en bok, som tur är är det sällan jag stöter på riktigt dåliga. Tog faktiskt inte med de jag lagt ned för gott.
Jag stöter också sällan på böcker som är riktigt dåliga. Desto oftare stöter jag på bra böcker som jag inte är på humör för just nu.
Jag minns inte vad jag tyckte om Boktjuven i början för jag minns bara slutintrycket 😉
Jag minns mitt första intryck därför att jag var rätt vokal med mitt ogillande och fick lite skit när det blev annat ljud i skällan 😉
Jag tvingar gärna mig igenom böcker när jag väl börjat läsa. Ger jag upp gör jag det ofta snabbt, som Repetitionen av Eleanor Catton. Jag kom några sidor.
Fast ibland är ju några sidor bara det som krävs för att en ska förstå att boken inte är något för en själv. Jag brukar ofta ge sådana böcker en chans till några år senare.
Den andra Will Grayson har jag fortfarande inte lyckats ta mig igenom utan ligger i min ”gav-upp-hög”… kunde inte komma på några titlar i morse men nu börjar det dyka upp. kanske skulle skriva ihop ett litet inlägg sent om sider!
Den var nära att hamna där för min del också, men så lossade det och jag älskade boken på slutet.
Vid hägerns skarpa skri hade jag inga större problem att ta mig igenom, däremot så är den utrensad från bokhyllan medan den ursprungliga trilogin står kvar…
Jag klarade det på tredje försöket, som sagt, och kanske det inte skulle ha blivit några problem om jag inte hade blivit spoilad för vilka som dör. Dessutom tyckte jag att Kaede hade genomgått ett totalt personlighetsbyte som jag inte förstod mig på.
Jag kunde faktiskt inte skriva en lista denna gång, det blev ett längre inlägg om det istället. =) Jag känner att jag hade svårt att få grepp om själva frågan faktiskt.
Nej, den var kanske inte helt lättolkad.
Jag älskade Boktjuven från första meningen 🙂
Jag fastnade inte alls i början, men sedan vände det 🙂