De dödas skuggor av Frances Hardinge

De dödas skuggor av Frances Hardinge

Författare: Frances Hardinge
Originaltitel: A Skinful of Shadows
Översättare: Ylva Kempe
Förlag: B. Wahlströms (2020)
Antal sidor: 528 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

En del människor har ett utrymme inuti sig, perfekt för döda själar att gömma sig. Makepeace är en av de människorna. Hela sitt liv har hon kämpat för att stänga ute de döda skuggorna som försöker ta sig in. Men en kväll händer något fruktansvärt. Hon tappar koncentrationen och plötsligt har hon en själ i sig. Själen är vild, brutal och stark, men snart inser hon att den kan fungera som ett skydd. Särskilt när hon tvingas flytta till sina avlägsna släktingar, där hon bara är en bricka i ett spel när inbördeskriget närmar sig. Snart måste Makepeace bestämma sig för vad som är värst: att vara besatt eller att dö?

De dödas skuggor är min första bekantskap med Frances Hardinges författarskap. Detta är en mörk berättelse med spöken som klöser mot barriärerna i Makepeace sinne och försöker ta över henne. De fantastiska elementen blandas med delar ur vår verklighet. Puritaner som ser ned på Makepeace ensamstående mamma, hur de fångas i ett uppror mot kungen i London vilket får katastrofala följde och det kommande inbördeskriget.

Hela stämningen i De dödas skuggor är på något sätt krypande. Särskilt när Makepeace anländer till herrgården Grizehayes, ett olycksbådande och kvävande monstrum under kontroll av familjen Fellmotte. Snart inser hon att något är lika fel med husets invånare som det är med huset. Frances Hardinge har ett lyriskt språk som aldrig riskerar att bli för blommigt och lyckas måla upp både Makepeace inre styrka, samt fulheten i hennes omgivning.

Men trots att De dödas skuggor har en hel del lovande bitar, så berör aldrig riktigt berättelsen på djupet. Det är något som gör att det känns som om den bara berör ytligt vid sina karaktärer och man kommer ingen riktigt nära. Fasorna blir bara ord på en sida, inget som läsaren kan leva sig in i. Den har något av gamla barn- och ungdomsböcker över sig som inte tycks vilja väcka alltför mycket känslor hos sina unga läsare.

De dödas skuggor har en lovande premiss, men lever inte riktigt upp till sin fulla potential.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.