Dead Souls av Nikolai Gogol

Författare: Nikolai Gogol
Originaltitel: Мёртвые ду́ши
Översättning: D. J. Hogarth
Förlag: Feedbooks (ursprungligen utgiven 1842)
Antal sidor: 512 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

När Pavel Ivanovitch Chichikov sveper in i den lilla staden tar han den med storm. Alla charmas av den mystiske främlingen, som verkligen vet hur en för sig i salongerna. Högt uppsatta tjänstemän smickras av hans uppmärksamhet och observationer. När han sedan reser runt till de jordägarna i trakten är det ingen som fattar misstanke. Inte ens när han vill köpa döda själar, det vill säga avlidna livegna som fortfarande står som levande i pappren för att byråkratin inte hinner med. Med hjälp av dessa själar hoppas den beräknande Chichikov kunna bli rik och återuppfinna sig själv som en gentleman.

Dead Souls laddade jag ned gratis som e-bok för ett par år sedan, men den har blivit liggande på läsplattan sedan dess. Varför? För att jag hade fått för mig att den skulle vara torr och tråkig. Snarare är den motsatsen. Det här är en riktigt underhållande bok som driver med stereotyper och satiriskt skildrar det kejserliga Ryssland. Jag sugs snabbt in i berättelsen om Chichikov och hans beräknande planer, och har riktigt roligt under tiden. Det är inte alltid lätt att få jordägarna att avstå från sina döda, även om det kanske inte är av moraliska själ. Chichikov får mer än en anledning till att vilja slita sitt hår.

Den första delen av Dead Souls är avslutad och ger ett tillfredsställande slut. Nikolai Gogol hade dock tänkt sig att skriva en trilogi, men brände stora delar av de andra böckerna för att hans religiösa rådgivare sa åt honom att göra det. Så bara några kapitel av den andra boken återstår, vilket oftast inkluderas i utgivningen av Dead Souls. Lite trist, tycker jag, därför att då får du enbart början av historien. Vi möter en stukad Chichikov som inte har lärt sig sin läxa, utan på nytt har skumma planer för sig. Sedan bryts allt abrupt. Jag hade nog bara läst första halvan och lämnat Chichikov därhän.

Dead Souls är ändå en riktigt läsvärd och underhållande satir som jag tycker att den med fördomar om att rysk litteratur är torr och tråkig bör läsa. Jag lärde mig i alla fall min läxa.

(Fast för att vara rättvis mot mig själv: jag tyckte ju att Tolstoj var allt annat än torr och tråkig. Den där Dostojevskij däremot…)