Författare: Margaret Atwood
Originaltitel: Stone Mattress
Översättare: Inger Johansson
Förlag: Norstedts (2016)
Antal sidor: 283 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Den frystorkade brudgummen är en novellsamling som består av nio noveller. De tre första novellerna – Alphinland; Gengångare; Mörka damen – bildar en lös helhet. Fantasyförfattaren Constance har förlorat sin make. Hennes ex, den åldrade och förbittrade poeten Gavin Putman, kämpar med det som blir hans sista dikt i liv. Tvillingarna Martin och Marjorie besöker begravningar för skojs skull, men när Marjories ex Gavin Putman dör blir det allvar. Elegant väver Margaret Atwood samman dessa tre noveller för att bilda en berättelse om ett svartsjukedrama som har sträckt sig över många år.
I Lusus Naturae får vi möta en person som har drabbats av en vampyrliknande sjukdom, till släktens och omgivningens förskräckelse. Den av novellerna jag tyckte sämst om. Den är lite för kort för att bygga upp en stämning och jag förstod den nog inte helt.
Den frystorkade brudgummen är svartsynt och absurt rolig när skojaren Sam ropar in ett förråd på magasinauktion. I förrådet hittar han en frystorkad brudgum och resten av bröllopsförberedelserna.
Jag drömmer om Zenia med de ljusröda tänderna hänger samman med Atwoods roman Rövarbruden, som jag inte har läst. Därför grep heller inte berättelsen om de tre vännerna Charis, Roz och Tony tag i mig. Zenia stal män från dem alla, men kanske var det av godhet hon gjorde det. Livet tycks ha ordnat sig för dem.
I Döda handen älskar dig hemsöks författaren Jack av den novell som han skrev som ung student och det avtal han träffade med sina rumskamrater. Nu är det dags att göra upp med det förflutna. Med berättelsen han skrev som förgrund utforskar vi relationerna han hade till sina rumskompisar och hur det förflutna möter nutid.
Stenmadrass handlar om Verna, som möter sin våldtäktsman från skoltiden på en kryssning i Arktis och som planerar en gruvlig hämnd. En utsökt mörk novell om hur traumat har förvridit Vernas moraliska kompass totalt.
Otäckast är den sista novellen Tutta eld på dammråttor. Wilma och Tobias tvingas fly från sitt äldreboende när det utsätts för ett våldsamt attentat. Det är en kuslig och obehaglig stämning som Atwood målar upp när en grupp fanatiker anser att det är dags för gamlingar att flytta på sig, det vill säga dö, för att ge plats åt ungdomen.
I Den frystorkade brudgummen bjuder Atwood på sitt mest skärskådande, svartsynta och uppsluppna humör när de åldrande karaktärerna tvingas göra upp med sitt förflutna.
Måste verkligen läsa mer Atwood!
En minnesvärd titel!
Har suktat efter den här så länge. Kanske en novellsamling är vad som behövs för att få igång läslusten igen. Ska testa.
Pingback: 3proportion