Draktränaren: Fint om vänskap

Bildkälla: Discshop.

Bildkälla: Discshop.

Regissör: Dean DeBlois och Chris Sanders
Manus: William Davies, Dean Deblois och Chris Sanders
Skådespelare: Jay Baruchel, Gerard Butler, Craig Ferguson, America Ferrera
Produktionsår: 2010
Längd: 98 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Vikingabyn Dräggö har sitt eget unika problem: den anfalls regelbundet av drakar. Men istället för att packa ihop sitt pick och pack och fly, har vikingarna gjort det till sin livsstil att dräpa drakar. Femtonårige Hicke, som är son till byns hövding, drömmer om att dräpa sin första drake. Då kanske han skulle få åtnjuta lite respekt. Till skillnad från alla andra misslyckas han nämligen alltid. Men så lyckas han till sist ta en drake till fånga, den farligaste av alla drakar. Dock förmår han inte döda den, utan de blir bästa vänner. Drakar är nog inte så farliga trots allt.

Jag trodde att jag hade sett hela Draktränaren tidigare, men jag känner inte alls igen början. Den där Hicke presenterar Dräggö och dess unika förutsättningar, sina drömmar om att dräpa en drake så att han till sist ska få en tjej. I mina ögon tycks det snarare som om det är motiverat utifrån att vilja få sin fars erkänsla och acceptans från resten av byn, som tycks se honom som en misslyckad kuf. Men visst, tonåriga killar måste tydligen enbart motiveras utifrån önskan om att få en tjej.

Bara de främsta av byns ungdomar, antar jag, det är inte helt tydligt, väljs ut för att tränas till drakdräpare. Den skickligaste av dem är Astrid, men stor del av filmen ägnas åt att killarna dels stöter på henne och att hon skriker när hon blir överraskad. Det skulle vara skönt om Draktränaren tog ett steg längre och lät henne var tuff utan att alla killar skulle se henne som en potentiell dejt.

Men relationen mellan Hicke och den skadade draken Tandlöse växer fram fint och är väl den största behållningen med Draktränaren. I övrigt känns det lite väl tv-spelsaktigt när de olika drakarna presenteras och de har 4 i uthållighet eller dylikt. Likaså halkar många av actionssekvenser över i tv-spelsterritoriet.

När Hicke och Tandlöse flyger, å andra sidan, lyfter verkligen animationskonsten i Draktränaren. Norrsken som spelar över himlen och vågor nedanför dem. Den vackra naturen de färdas genom. Det är nästa som att vara där och känna vinddraget.

Draktränaren är en fin film om vänskap, men jag mindes den som mycket bättre än vad den var.

betyg3

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Draktränaren: Fint om vänskap

  1. Helen skriver:

    Jag tyckte också denna film var riktigt fin. Nyligen såg jag även den andra filmen om Hicke och Tandlös, den var oväntat nog faktiskt riktigt bra. Det finns ju alltid en risk med uppföljningar men denna tyckte jag höll faktiskt.

  2. Lena skriver:

    Draktränaren är verkligen en jättefin film.

  3. Pingback: Draktränaren 2 är ett spännande och humoristiskt äventyr - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.