Eleanor Oliphant is Completely Fine av Gail Honeyman

Författare: Gail Honeyman
Förlag: HarperCollins (2018)
Antal sidor: 390 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus

Eleanor Oliphant lever ett enkelt liv. Hon har på sig samma kläder till jobbet varje dag, äter som materbjudande till lunch varje dag och köper alltid två flaskor vodka att dricka över helgen. Eleanor Oliphant är lycklig. Även om mamma ringer. Men nu har hon något som hennes mamma kan vara stolt över: hon har träffat den rätta. Bara det han inte har träffat henne. Men att inlemma honom i hennes noga schemalagda existens kommer gör henne lyckligare. Ibland kanske dock det som framstår som att inte sakna något, innebär att du i själva verket saknar allting…

Eleanor Oliphant is Completely Fine är en bok som smög sig på mig bakifrån och sedan golvade mig. Eleanor är en ovanlig karaktär. Vi har sett henne förut, fast nästan alltid som man: socialt inkompetent, men tycker att det istället är alla andra det är fel på. Tänk lite Sheldon Cooper i The Big Bang Theory och du har en ganska bra bild av Eleanor. Genom hennes udda sätt att vara uppstår en del humoristiska situationer. Bokens styrka ligger dock inte i dess humor. Snarare är det krystade försöket att vara rolig farligt nära att stjälpa en egentligen fantastisk berättelse.

Ni känner mig. Jag dras till det mörka i fiktionen. Och i grund och botten är egentligen Eleanor Oliphant is Completely Fine en riktigt mörk berättelse. Eleanor Oliphant kan till att börja med vara en ömklig figur värd att skratta åt, men i Gail Honeymans händer blir hon en mångfacetterad karaktär med ett mörkt förflutet. Den som luras att tro att det är en humorbok kommer upptäcka att det egentligen är en bok om svår psykisk ohälsa och trauma. Det finns definitiva anledningar till att Eleanor har blivit som hon har blivit.

Eleanor Oliphant is Completely Fine vinner inte mycket på att vara rolig, men är i själva verket en mörk skildring av hur mycket en traumatisk barndom formar en vuxen människas liv och de murar det förflutna kan förmå oss att bygga.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.