Profeterna vid Evighetsfjorden av Kim Leine

Författare: Kim Leine
Originaltitel: Profeterne i Evighetsfjorden
Översättare: Inge Knutsson
Förlag: Bokförlaget Forum (2014)
Antal sidor: 559 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Morten Falck studerar motvilligt till präst. Egentligen vill han bli läkare, men fadern pekar med hela handen och säger att det är präst han ska bli. Under sina studier smyger han sig in på medicinföreläsningar och ägnar sig åt diverse utsvävningar. Som nybliven präst tar han en mission på Grönland. 1787 avseglar han för att få inuiterna att konvertera till den danska kyrkan. Sukkertoppen är en karg och enslig plats, härjad av stränga vintrar och sjudande av hot om uppror. Urinvånare från närliggande byar har enats för att avvisa det danska styret och etablera sin egen bosättning på Evighetsfjorden. När Falck blir involverad med dem i hans vård: en ambitiös hjälppräst, en ensam handelsmans fru och en fatalistisk änka som han förälskar sig i kommer hans tro och rykte komprometteras.

Jag kan se att Profeterna vid Evighetsfjorden är välskriven. Att Kim Leine rent hantverksmässigt är en författare av första klass. Han behärskar språket på ett ledigt och imponerande sätt, och lyckas fånga den unika misären i att leva på denna mission. Karaktärsporträtten är onekligen levande. Jag hade det dock fruktansvärt motigt med boken. I stunder flöt det på, men så tog kapitlet slut och jag lade undan boken. Och ville helt enkelt inte plocka upp den igen. Det fanns inget sug att läsa vidare.

Den största anledningen stavas Morten Falck. Baksidestexten till Profeterna vid Evighetsfjorden antyder att det är livet på Grönland som förändrar honom, men de hänsynslösa och utsvävande tendenserna har han från början till start. Det är meningen att han genom bokens lopp ska växa som person och komma att ångra det han har gjort fel, men författaren bara antar förlåtelse från första början. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Morten gör fel, men det är som om författaren sympatiserar hela tiden med honom så att när han väl ger sig av för att få absolution så är han redan förlåten. Förlåtelsen han får av de personer han gör illa klingar falskt.

Profeterna vid Evighetsfjorden var inte en bok jag gillade, men den får ändå betyg tre på grund av att den är hantverksmässigt skickligt skriven och väcker liv i ett historiskt Grönland.