En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras

Författare: Marguerite Duras
Originaltitel: Un barrage contre le Pacifique
Översättning: Marianne Lindström
Förlag: Modernista (2012)
Antal sidor: 313 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Franska Indokina, 1931. En ensamstående mor med två nästan vuxna barn. De kämpar för att överleva på sina risodlingar, som ligger alldeles för nära havet. Varje år visar sig skyddsvallarna otillräckliga, vattnet forsar in och ödelägger grödorna. Modern verkar ge upp kampen, mot havet och mot de korrupta franska kolonialmyndigheterna. Men när hon inser att barnen, Suzanne, 16, och Joseph, 20, kommer att överge henne, överväger hon att ta till drastiska åtgärder. (Från baksidetexten.)

En fördämning mot Stilla havet är den tredje boken jag läser av Marguerite Duras, och den tidigaste i hennes produktion. Detta var nämligen den andra boken som hon skrev. Här introduceras berättelsen om den unga, fattiga flickan som möter en äldre, rik man och inleder en affär med. Duras återvände till denna berättelse flera gånger med stora skillnader åt gången. Grunden i En fördämning mot Stilla havet och Älskaren må vara samma händelseförlopp, men de är drastiskt olika.

Det finns vissa författare som det känns som om de har sprungit fullt formade ur någon slags litterär Zeus huvud. Att Duras började någonstans och utvecklades i en annan riktning tycks inte ha slagit mig innan jag började läsa En fördämning mot Stilla havet. Kanske är det därför som besvikelsen blir så stor.

En fördämning mot Stilla havet är mer konventionellt uppbyggd än hennes senare böcker. Stilen och språkdräkten är rakare, enklare, även om det ibland glimrar till av det briljanta språk som gjorde att jag förälskade mig i hennes andra böcker.

Den bild av familjen som Duras målar upp är långt ifrån sympatisk, men ändå har En fördämning mot Stilla havet en hypnotisk inverkan på mig. Jag grips av deras fattigdom och bilden av det koloniserade landet som hon målar upp: korruptionen, rasismen, girigheten. En plats där det känns som alla odds redan från början är emot familjen och de kämpar förgäves för ett bättre liv.

En fördämning mot Stilla havet kommer troligtvis aldrig bli min favorit bland Duras böcker, men det är fortfarande en bra bok och ger löfte om den fantastiska författare hon kommer att bli.

Andra som har bloggat om En fördämning mot Stilla havet

Bokstävlarna; Breakfast Book Club; Eli läser och skriver; Nattens bibliotek