Gudar och Monster av Laini Taylor

Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.

Författare: Laini Taylor
Originaltitel: Dreams of Gods & Monsters
Översättning: Lena Karlin
Serie: Önskemånglarens dotter, #3
Förlag: Bazar förlag (2015)
Antal sidor: 586 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Två världar på väg mot ett till synes oundvikligt, våldsamt krig. Genom riskfyllda villfarelsekonster har Karou tagit kontroll över kimärernas rebellarmé och föresatt sig att styra den bort från hämndens återvändsgränd. Framtiden vilar på hennes axlar.

När änglarnas brutala kejsare för in sin armé i människornas värld förenas slutligen Karou och Akiva – inte i kärlek, men i en bräcklig allians mot deras gemensamma fiende. Det är en skruvad version av den dröm de en gång närde, och de börjar hoppas att det kan leda till en väg framåt för deras folk. Och, kanske, för dem själva.

Men än värre hot siktas i fjärran och är Karou och Akiva starka nog att stå fast bland gudar och monster? (Baksidetexten)

Det kan nog inte finnas något svårare för en författare en att knyta ihop en älskad trilogi. När jag fick mitt recensionsexemplar av Gudar och Monster var jag sliten mellan impulsen att kasta mig över den på stört och gömma undan den för att det inte skulle ta slut. Den första impulsen avgick med segern, så klart. Jag hade ju längtat i ett års tid.

Tyvärr känner jag mig lite besviken. Laini Taylor är inte lika vass i Gudar och Monster som hon har varit i de tidigare delarna. Istället känns det som ett enda långt utdraget stampande på stället och när det väl blir aktion så är den över i en ögonblinkning. Kanske beror detta antiklimax på att hotet från Herraväldeslegionen blåses upp till sådana proportioner att alla lösningar på dilemmat skulle ha känts som alldeles för enkla.

Därtill spinner Taylor vidare på tråden om stelierna i Gudaroch Monster. När dessa introducerades i slutet av föregående bok blev jag direkt nyfiken, men det känns som om de stjäl för mycket utrymme i den här boken. Det blir ett sidospår, en tråd som dessutom lämnas lös på slutet som om Taylor måste bädda för en eventuell fortsättning.

Nog har trilogin varit fylld av kärlek tidigare. Underbart pirrande kärlek, men nu i Gudar och Monster tar det alltför stort utrymme från den övriga konflikten. Karous och Akivas trånande och önskan om att få ett rum tillsammans tjatas på å det oändliga, och efter ett tag känner jag mig inte så värst sympatisk mot de älskande. Inte heller uppskattar att alla huvudpersoner måste paras ihop i märkliga konstellationer i slutet.

Gudar och Monster lever inte upp till sina föregångare, men Laini Taylor har ändå vunnit mitt hjärta med den här sagolika världen hon har byggt upp. Hennes poetiska formuleringar kommer att dröja sig kvar hos mig länge.

Andra som har bloggat om Gudar och Monster

Carolina läser…; Fantastiska berättelser; MsHisingen; Vår Bokvärld

Andra böcker i serien

Mörk ängel (recension)

Blod och stjärnstoft (recension)

Night of Cake and Puppets (recension)

Gudar och monster