Betyg: ☆☆☆☆
Regissör: Olivier Nakache och Eric Toledano
Originaltitel: Intouchables
Skådespelare: François Cluzet, Omar Sy, Anne Le Ny, Audrey Fleurot
Produktionsår: 2011
Längd: 112 minuter
Finns till exempel hos CDON, Discshop eller Ginza.
Nu har jag till sist sett en film som jag har velat se sedan den kom ut: En oväntad vänskap. Filmen var omåttligt populär när jag började bokblogga och ett flertal personer pushade för att jag skulle se den. Bättre sent än aldrig att det blir av.
Driss är den äldsta sonen i sin familj och efter att han har varit borta i sex månader utan förklaring, får mamman nog och kastar ut honom. Genom en händelse blir han anställd som personlig assistent till den rike aristokraten Phillip som blivit förlamad efter en skärmflygningsolycka. Det är inte direkt Driss drömjobb och även Phillips vänner har starka reservationer inför valet av assistent. Men det visar sig att de två har en hel del att lära sig av varandra och en oväntad och stark vänskap växer fram mellan två individer som på ytan inte verkar ha någonting gemensamt.
En oväntad vänskap erbjuder inte några större överraskningar, utan är snarare förutsägbar. Kanske något som hör genren till. Men det är en film som får tittaren att må bra, som gör att jag stundtals tjuter av skratt, som gör mig varm inombords på ett sätt som gör det uthärdligt att i höstkylan och det iskalla regnet gå ut med hunden. Något som gör att vi fortsätter att prata om filmen ett par dagar efteråt.
Samtidigt som jag skrattar åt och charmas av En oväntad vänskap, finns det saker som skaver. Många recensenter har reagerat på hur de båda männen köper sig prostituerade som om det vore något som alla gör efter en vanlig dag. Men för mig är det de platta kvinnoporträtten som främst skaver. Ingen av kvinnorna har något som helst personlighet. Yvonne, som är både Phillips och Driss bundsförvant, får inget annat än snärtiga repliker och Magalie, som Driss stöter på till död och förbannelse, får inte ens det.
Det är Omar Sy som är filmens stora stjärna, som charmar och berör i sin roll som en man som ständigt tycks trampa i klaveret, men som har ett hjärta av guld. Hans kemi med François Cluzet gör det lätt att bry sig om den relation som växer fram genom hela En oväntad vänskap.
En oväntad vänskap är en rolig och gripande film som efterlämnar en känsla av värme som sprider sig genom hela kroppen. En riktig må bra-film!
Riktigt bra film! Man blir så glad av att se den! 🙂
Glad och varm inombords 🙂
Jag var lite kluven till filmen, på sätt och vis gav den mig en varm känsla, på sätt och vis… nja. Och du har helt rätt om kvinnorna!
Jag har blivit alltmer kluven till den efterhand. Det är något som skaver i bakhuvudet och jag skulle nästan behöva se om filmen för att se vad den är.
Hur svårt kan det vara att skriva kvinnliga karaktärer, egentligen? Tydligen alldeles för svårt för många författare och manusförfattare.