En riktigt bra bok jag har läst 2015

22

Igår skrev Boktanken om en riktigt bra bok hon har läst i år. Idag är det min tur. När jag funderade över huruvida jag skulle deltaga i den här kalendern eller inte, så for ett antal titlar att skriva om genom skallen på mig: Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, We Need to Talk About Kevin av Lionel Shriver, Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie, med flera. Alla riktigt bra titlar som på ett eller annat vis har golvat mig, men som samtidigt är titlar som många redan har skrivit om. Så jag tänkte istället skriva om en bok som är viktig på ett annat sätt.

Bildkälla: Goodreads.

Nämligen Får hundar korvar i himlen? I boken, som är skriven av Sara Galli och illustrerad av Mats Mollid, får vi möta sexåriga Alva vid en tidpunkt då hon är mycket arg. Arg på djurdoktorn som säger att Musse måste dö. Arg på mamma som berättade om det. Arg på pappa som håller henne med henne. Musse är ju mycket mer än en hund; han är som en storebror för henne. Han har alltid funnits där i hela hennes liv. Inte kan han väl försvinna!

Alla som har husdjur vet att det kommer en punkt när du måste fatta det svåra beslutet. Att prata om detta med barn kan vara svårt och där tror jag att Får hundar korvar i himlen? kan vara till stor nytta i samtalet. Som läsare följer vi Alva genom känslostormar och funderingar kring vad döden innebär, hur veterinären kommer göra så att Musse somnar in, vad som händer efter döden. Det är en bok om att det är okej att vara arg, okej att vara ledsen, okej att känna saknad. Att du alltid kommer att bära med dig det här djuret inom dig.

Även om boken marknadsförs för 3-6 årsåldern, så tror jag att den är allmängiltig. Alla som har haft djur kan känna igen sig i Alvas känslor när den svåra dagen kommer. Boken erbjuder också en bekräftelse på att ens känslor är berättigade och att andra känner likadant. Sorgen är så fint skildrad i denna bilderbok. Mina tårar bara rann under läsningen, men efteråt kände jag mig lite bättre. Lite styrkt.

Får hundar korvar i himlen? är en bok för vuxna och barn om något av det svåraste som finns. Orden riktigt värmer i hjärtat, trots tårar och känslor som det rör upp.

Imorgon tar Draw, read and take a photo över stafettpinnen, så kika in hos henne.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

10 svar på En riktigt bra bok jag har läst 2015

  1. Sofies bokblogg skriver:

    Å, det är så bra att det finns böcker som tar upp svåra ämnen. Jag har inte läst denna, men gissar att den kan få vara till stor hjälp för många.
    Tack för ditt inlägg!

  2. Monika skriver:

    Usch, så sorgligt. Den hade mina föräldrar behövt läsa när jag var liten. De ljög om alla djur som ”försvann”. Jag tror egentligen inte att jag har förlåtit dem för det.

    Det var den näst sorgligaste dagen i mitt liv när jag var tvungen att avliva min katt. Det var över 25 år sedan och jag blir fortfarande ledsen när jag tänker på det.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Det är svårt att prata om döden med barn, men jag tror att det är bäst att vara ärlig. Tror det är hälsosammast.

      Djuren lämnar alltid tassavtryck i våra hjärtan. Jag tror inte att en någonsin slutar vara ledsen.

  3. barnbarnen skulle nog gilla.

  4. Den är så bra och fin. Har fortfarande inte vågat läsa om den efter att jag var tvungen att låta Aramis somna in dock, tror jag skulle tokgråta direkt.

  5. A ROOM OF MY OWN skriver:

    min gamla katt är ganska pigg men mycket döv…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.