Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
Jag började igår läsa Kollektivt självmord av Arto Paasilinna, som jag blivit tipsad om av flera bokbloggare. En överste och en direkt träffas av en slump i en lada dit de båda har gått för att ta livet av sig. De kommer i samspråk och beslutar sig för att det är lite trist att begå självmord ensamma. Det måste finnas många självmordsbenägna personer i landet. Varför slår de sig inte samman och begår världens mest spektakulära kollektiva självmord?
Det är många som tycker att den här är hysteriskt rolig. Jag har läst ungefär halva och skrattat en gång, så jag och humorn klickar definitivt inte. Egentligen är det en bok jag borde lägga åt sidan och se om den passar vid ett annat tillfälle, men nu är jag för envis för att ge mig.
Smakbiten kommer från sidan 9:
Om hjärtat tog sig en vilopaus på låt oss säga hundra slag, för att dra andan, skulle det vara slutet. Då skulle de miljarder gånger Onni Rellonens hjärta dittills hade slagit inte betyda ett dyft. Sådan var döden. Tusentals finska män erfar detta varje år. Ingen återvänder för att tala om hur det sist och slutligen känns att dö.
Jag har läst några böcker av Paasilinna och det är en lite speciell typ av humor. Hoppas att boken blir bättre! Tack för smakebiten!
Tyvärr lyfte den aldrig för mig. Hans humor är inte min typ av humor, helt enkelt.
Som Ewelina skriver; Paasilinna har verkligen en speciell sorts humor. Har läst ett par böcker av honom. Den här tror jag att jag hoppar över – ämnet känns lite … ja, inget att skämta om?
Önskar dig en skön fortsättning på söndagen!
Det kanske är det som är problemet för mig, att jag inte tycker att självmord är något att skämta om.
Tack för smakbiten!
Varsågod 🙂
Jag tycker jättemycket om hans böcker. Men hysteriskt roliga är de inte ( det var ju inte En man som heter Ove heller för mig ), tvärtom ganska tänkvärda och med en del mörker tycker jag. Mörker med en skruv. 🙂
Det klickade helt enkelt inte mellan mig och Paasilinna. Det blir nog sista boken jag läser av honom.
Det var egentligen den här jag hade tänkt läsa när jag var med i den nordiska läsutmaningen för något år sedan. Den fanns inte att köpa just då så jag valde en annan i stället. Men jag tror inte det blir fler Paasilinna för mig, det är inte alls min typ av humor.
Det blir inte några fler Paasilinna för min del heller. Definitivt inte min typ av humor.
Jag tror jag läst den eller så var det en annan av samma författare men ja det blev inga fler böcker av denna författare.
Det blir inte fler böcker av den här författaren för min del heller 😉
Jag har läst en annan av hans böcker och tyckte att den var heeelt värdelös. Jag tror inte att det här är böcker som har åldrats med värdighet…
Den ljuva giftkokerskan är titeln på den jag läste. Humorn är lite som den i de mest löjliga familjefilmer man kan tänka sig. Typ dratta på ändan-humor. Alla karaktärer är stereotyper skruvade till max, som i en platt, tramskomedi för 10-åringar. Riktigt, riktigt, riktigt usel bok.
Jag upplevde också att den var lite daterad. Det var inte dratta på ändan-humor här, men likväl platta karaktärer till max.
Jag tyckte om den, men tyckte den var mer humoristisk än skratta rakt ut.
Tyvärr föll den mig inte alls i smaken.
Har inte läst något från den här författaren. Tack för smakbiten!
Det här var min första och det blir inte fler.
Tack för smakbiten. Jag har läst en av honom, och nej, jag tyckte inte alls det var hysteriskt roligt!
Han verkar ha en väldigt speciell humor. Mig tilltalade den inte.
Tack för smakbiten. Tänkt att jag ska testa någon gång för att se hur Paasilinna skriver och om det är något för mig. Men det har inte blivit av då jag inte varit/är så sugen. Känns lite som att det kanske inte är min typ av humor.
Det var definitivt inte min typ av humor. Humor är klurigt.
Så intressant med kommentarerna här. Det tycks inte råda koncensus kring bokens kvalitet.
Det brukar väl sällan råda konsensus kring en boks kvalitet? 😉
skönt att höra att vi är flera som inte klickar med Paasilinna! mina syskon gör allt för att omvända mig… tack för smakebiten!
Nej, Paasilinna är inget för mig.
Min man gillar Paasilinna har jag för mig och vi har säkert någon av hans böcker i hyllan. Kanske skulle jag läsa.
Gör det på egen risk 😉 Det råder väldigt delade meningar här i kommentarsfältet.
Tack för smakbiten. Det här är en författare som jag inte läst något av och jag är inte direkt sugen heller. Tror inte det är min sorts humor helt enkelt… 🙂
Det var definitivt inte min typ av humor.
Min pappa var en Paasilinna-fantast och lyckades övertala mig att läsa några av böckerna. Men jag tyckte aldrig att de var så fantastiska som han tyckte, de funkade helt enkelt inte för mig. Tack för smakbiten!
Den här funkade inte helt enkelt för mig, heller.
Just den här gillade jag faktiskt. Men annars har det inte riktigt funkat med den här författaren och mig.
Den här funkade inte för mig och jag tror inte det blir något mer av Paasilinna för min del.
Jeg likte virkelig godt denne boken. Det var en mye finere historie enn jeg trodde på forhånd 🙂
Jag tinade aldrig inför den, tyvärr. Gillade den inte alls.