Espressoberättelser av Alexander McCall Smith

espressoberattelser

Författare: Alexander McCall Smith
Uppläsare: Lennart Jähkel
Originaltitel: Espresso Tales
Översättare: Lars Ryding
Serie: Scotland Street 44, #2
Förlag: Damm förlag (2008)
Antal minuter: 840 minuter
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, CDON
Ljudbok | Adlibris, Bokus, CDON

I huset på Scotland Street 44 bor en brokig skara individer. Ovanligt vanliga människor som lever sina liv sida vid sida, men ibland korsas deras vägar på de mest egendomliga vis och med märkliga följder. Den egenkära Bruce ego får sig en knäck när han får sparken, men han blir inte liggande länge utan tänker satsa på att bli vinhandlare istället. Rumskamraten Pat är inte helt övertygad, men orkar inte heller engagera sig. Hon har större bekymmer med om hon ska gå på den nudistpicknick hon har blivit inbjuden till eller inte. Och sexåriga Bertie, som bara vill vara en vanlig pojke och slippa yoga- och saxofonlektioner, gör uppror. Både mot sin ambitiösa mamma och den där terapeuten doktor Fairburn, som verkar vara tokig. Men ibland får en vara försiktig med vad en önskar sig…

Jag har inte läst första boken om personerna på Scotland Street 44, även om jag nog kommer att göra det, men märker inte att jag lider av det medan jag lyssnar på Lennart Jähkels uppläsning av Espressoberättelser. Han har en röst och ett sätt att läsa som inte står i vägen för berättelsen. Sättet han varierar rösten och tempot för varje person gör det hela lätt att särskilja de olika karaktärerna åt.

Inledningsvis gick det tämligen trögt att lyssna på Espressoberättelser. En anledning är nog att det är en kollektivroman där ett stort antal karaktärer får komma till tals. Av naturliga skäl är det vissa karaktärer som är mer intressanta än andra att läsa om. Bland de tråkigaste karaktärerna är Pat, en ung student som råkar hamna på en nudistpicknick på Moray Place, och Ramsay Dunbarton, vars självbiografi och självgodhet fick mig att stöna högt varje gång det kom ett nytt avsnitt om honom.

Men efter ett tag griper Espressoberättelser tag i mig. Jag fastnar för flertalet karaktärer, men allra mest för sexåriga Bertie. En väldigt begåvad gosse, vars mamma överdriver genusmedveten uppfostran på det vis någon som egentligen är väldigt konservativ men försöker att inte vara det gör. Situationerna kring dessa karaktärer blir oftast väldigt tragikomiska och jag spetsar alltid öronen lite extra när jag inser att det kommer ett nytt kapitel i följetongen om Bertie och Irene. Sedan kan jag tycka illa om att Alexander McCall Smith verkar tro att människors personlighetsdrag har sitt ursprung i vad vi har mellan benen.

Annars är Espressoberättelser en underbar blandning av satir, filosofiska resonemang och ett kärleksporträtt till Edinburg som stad. Jag kommer definitivt att återbesöka de här karaktärerna om jag får en chans.

betyg4

Andra delar i serien

Livet på Scotland Street 44

Espressoberättelser

Kärlek på skotska

The World According to Bertie

The Unbearable Lightness of Scones

The Importance of Being Seven

Bertie Plays the Blues

Sunshine on Scotland Street

Bertie’s Guide to Life and Mothers

The Revolving Door of Life

The Bertie Project

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Espressoberättelser av Alexander McCall Smith

  1. Pingback: Månadsrapport: September 2016 - C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.