Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts (2021)
Antal sidor: 309 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
1879 skriver den kände filosofen Pontus Wikner en text han kallar Psykologiska självbekännelser. Manuset låses in i en blecklåda, som ska förvaras på Uppsalas Universitetsbibliotek i minst 50 år innan förseglingen får brytas och innehållet läsas. Det kommer att dröja längre än så. Nästan 100 år senare, 1970, bildar en grupp ungdomar Gay Power Club i Örebro. Den excentriske Ronny går ut i full drag i centrala Örebro. Kärleksparet Kerstin och Vanja blir kända för hela Sverige som ”flickorna som vill gifta sig.” Och tillsammans genomför de den första demonstrationen i Sverige för homosexuell frihet.
Jonas Gardell har en förmåga att beröra i sina texter. Det finns passager ur Jenny som har lämnat sår i mig och meningar i trilogin Torka aldrig tårar utan handskar som fortfarande kan få mig att hulka av gråt. Dessvärre har hans senare böcker lämnat mig kall. Ett lyckligare år är inget undantag.
Ett lyckligare år inleds med att berätta om Pontus Wikners, som senare blev en känd filosof, studentår i Uppsala. Men framför allt hans dragning till andra män och den moraliska vånda detta väcker hos honom. Jonas Gardell har gjort gedigen research, men samtidigt är allt skildrat på ett lätt distanserat vis. Läsaren kommer aldrig Pontus Wikner in på skinnet, inte ens när han våndas över sin stora förälskelse i en kamrat.
Övergången sedan till skildringen av Ronny, Kerstin och Vanjas aktivism i Örebro känns i närmast klumpig. Här kryper perspektivet närmre i Ett lyckligare år. Det blir lättare att känna med karaktärerna och engageras i dem. Den längtan och kärlekstörst som Jonas Gardell brukar vara så bra på att skildra finns närvarande här.
Ambitionen har troligen varit att skriva ett slags HBTQIA-historia, med utgång i Pontus Wikners liv för att senare visa framsteg. Orden ”ett lyckligare år” är nog tänkt att det ska knyta samman berättelserna. Det lyckas inte särskilt väl. Tonen i boken blir i närmast predikande. Vi är skyldiga att inte glömma historien, de som kom före, men det går att skriva en bra berättelse ändå.
För även om Ett lyckligare år inte är dålig, så är den inte lika bra som Jonas Gardell kan skriva.
