Exquisite Corpse av Poppy Z. Brite

Exquisite Corpse av Poppy Z. Brite

Författare: Poppy Z. Brite
Förlag: Dell (1996)
Antal sidor: 248 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Andrew Compton är en seriemördare som anser att mord är en konstform, den mest intima konstformen av dem alla. För att undkomma sin livstidsdom, fejkar han sin egen död. Han flyr Storbritannien till USA för att ytterligare förfina sin konst. Där finner han sin like i den rike Jay, som delar hans passioner. De fattar intresse för en vietnamesisk rymlig, som de anser vara det perfekta offret.

Exquisite Corpse kom ut på svenska 2009, under titeln Utsökta lik, och fångade genast mitt seriemördarvurmande tonårsintresse. Det var boken som satte Poppy Z. Brites författarskap på min mentala karta. Seriemördarna Andrew och Jay har två synnerligt otrevliga seriemördare som sina förlagor. Andrew är löst baserad på den brittiske seriemördaren Dennis Nielsen, medan Jays förlaga är Jeffrey Dahmer. Deras mord hade nekrofila inslag som uppenbarligen fascinerar folk än idag, med tanke på hur populär Netflix tv-serie om Dahmer blev.

Även om Andrew och Jay bara är löst baserade på sina verkliga förlagor, så kan man av denna beskrivning sluta sig till att Exquisite Corpse inte är någon behaglig läsning. Det är en fördjupning i ett oerhört sjuk sinne, med grafiska inslag av våld, tortyr, kannibalism och nekrofili. Faktum är att det dröjde innan Poppy Z. Brite hittade ett förlag till boken, då den ansågs vara så extrem. Det kan jag skriva under på att den är.

Även när det vänder sig i magen, så är det något hypnotiskt över Poppy Z. Brites sätt att skriva. Det målande, detaljerade språket som kärleksfullt smeker New Orleans stadsbild, men lika lätt målar upp det vämjeliga i Andrews och Jays passioner. Döden och förruttnelsen spelar stor roll i berättelsen. Språket tecknar skickligt de osympatiska karaktärerna som lämnar ett outplånligt intryck hos läsaren.

För Exquisite Corpse är oförglömlig, även om det inte är i den bemärkelse recensenter vanligen använder ordet. Den dröjer sig kvar och hemsöker.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.