Författare: Cathy Catarina Söderqvist Förlag: Whip Media (2017) Antal sidor: 165 sidor Recensionsexemplar: Ja, från författaren. Tack så mycket! Exempel på var den kan köpas i olika format Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON
Fingal Olsson är en äldre herre som lever ensam tillsammans med sin katt Harald den Store, en ovanligt fet röd hankatt. Hans granne har nyligen dött och Fingal lever i bävan för vem det är som ska flytta in i hans lägenhet. När den unga Bella Bellanoy flyttar in tycks hans värsta farhågor ha besannats. Hon skakar om hans inrutade rutiner. Därtill påminner hon väldigt mycket om en gammal kärlek till Fingal. Vad ska de egentligen ha för utbyte av varandra? Men mellan dem uppstår en djup och innerlig vänskap som kommer att skapa oväntade band.
Första gången jag hörde talas om Fingal Olsson och hans sällsamma katt var via ett utskick från Whip Media. Jag tänkte att den lät lite intressant, men det gled mig ur minnet. När Cathy Catarina Söderqvist skrev och undrade om jag ville läsa och recensera hennes bok blev jag påmind om den och tackade ja.
Fingal Olsson och hans sällsamma katt är en helt okej bok. Det finns element som jag tycker mycket om, såsom Haralds berättarperspektiv som får mig att skratta och Fingals maner. Men det känns som om boken är något för kort för alla dess trådar. Haralds perspektiv skulle ha behövt förankras mer i berättelsen i min upplevelse, och både Fingals och Bellas karaktärer fördjupas. Det känns som om jag knappt lär känna dem genom bokens lopp.
Det övernaturliga löper som en röd tråd genom Fingal Olsson och hans sällsamma katt. Dels genom katten, men dels genom sammanträffandena. Åtminstone hoppas jag att tanken bakom sammanträffandena är någon sorts övernaturlig idé om att ödet för samman karaktärerna, annars blir de lite väl många och berättartekniskt tillagda för min smak.
Det finns bitar som gör Fingal Olsson och hans sällsamma katt till en varm och mysig berättelse, men det bestående intrycket är att den känns lite ofärdig och för kort.
Jag blev ju väldigt nyfiken på titeln, för mig är Fingal Olsson väldigt starkt förknippad med en sketch som Martin Ljung gjorde. Boken låter dock inte som något för mig 🙂
Sketchen omnämns flera gånger i boken, eftersom Fingal har fått höra det ett antal gånger i sitt liv 😉 Överlag är det mycket referenser till Tage Danielsson och Martin Ljung.
Pingback: Månadsrapport: Maj 2017 - C.R.M. Nilsson