Författare: Abi Daré
Originaltitel: The Girl with the Louding Voice
Översättare: Erik MacQueen
Förlag: Piratförlaget (2020)
Antal sidor: 394 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
För fjortonåriga Adunni finns bara en dröm: att få utbilda sig. Det är den enda möjligheten att göra sig hörd och bestämma över sin egen framtid, enligt mamman. Men efter mammans död får hon istället för en utbildning en make, såld av sin pappa som fru nummer tre till en äldre man som vill att hon föder honom en son och arvinge. Hennes dröm vittrar sakta sönder. Hon rymmer till stan, med förhoppningen om att få ett bättre liv, och hamnar som hembiträde i en välbärgad familj i Lagos.
Flickan som fick en röst omnämndes under tisdagstrion med temat Afrika tidigare i år. När den behagade dyka upp på årets bokrea, gjorde jag slag i saken. Tur är väl det, för det här ger en annan sida av Nigeria än den jag är van vid att läsa om. Ofta skildrar böckerna den välutbildade medelklassen, men här får vi möta en mycket fattig ung kvinna som lever ett annat liv. Ett liv där hon blir bortgift och behandlad som ingenting, utnyttjad och misshandlad.
Flickan som fick en röst är skriven på ett speciellt vis, som gör att jag nog hellre skulle ha läst den på engelska. Inledningsvis är Adunnis röst fylld av talspråk och grammatiska fel, för att efterlikna den pidginengelska som hon talar. Det är kantigt och korthugget. Ju mer hon lär sig, desto mer vältalig blir hon. Även om rösten fortfarande känns ung och naiv, trots det hon har sett och varit med om. Att den är skriven på detta vis förstärker även läsupplevelsen.
Det som driver berättelsen i Flickan som fick en röst är förstås Adunni och hennes kamp för utbildning. Men det finns också ett mysterium kring vad som hände med det tidigare hembiträdet. Överlag är detta en skildring av kvinnors situation i Nigeria och hur svårt det är för dem att göra sina röster hörda.
Flickan som fick en röst är med sin unika berättarstil en stark läsupplevelse som dröjer sig kvar hos läsaren.
