Grindelwalds brott

Bildkälla: CDON.

Regissör: David Yates
Manus: J. K. Rowling
Skådespelare: Eddie Redmayne, Katherine Waterston, Dan Fogler
Produktionsår: 2018
Längd: 134 minuter       

Efter striden i New York lyckades myndigheterna, med Newt Scamanders hjälp, ta den mäktige mörke trollkarlen Gellert Grindelwald till fånga. Men han lyckas fly sin fångenskap och beger sig till Paris för att samla följare. De flesta är omedvetna om hans sanna syfte: att höja upp alla renblodiga trollkarlar för att härska över den ickemagiska världen. I ett försök att stoppa Grindelwalds planer skickar Albus Dumbledore Newt, sin förre detta Hogwartselev, till Paris. Newt går med på att hjälpa till än en gång, omedveten om farorna som väntar dem alla.

Min förväntningar på Grindelwalds brott var skyhöga, där jag satt i biosalongen. Och det enda jag var lite besviken på var att det inte var tillräckligt med magiska varelser i filmen. Annars så fångades jag av de fantastiska miljöerna, skådespelarnas skicklighet och historiens blandning av mörker och humor. Att återvända till den här skådespelarensemblen, med sina nytillskott av Jude Law, Zoë Kravitz och Callum Turner, är som ett balsam för själen. Det J. K. Rowling gör att för att utveckla och expandera trollkarlsvärlden är en fantastisk upplevelse.

Jag har från början varit anti castingen av Johnny Depp som Grindelwald, men jag måste erkänna att han gör ett riktigt bra jobb i Grindelwalds brott. Jämfört med Grindelwald så är Voldemort en fjärt i havet. Det finns en hänsynslöshet hos Grindelwald som ger mig rysningar, samtidigt som jag förstår hur förförande hans silvertunga måste vara för de som är sårbara.

Efter att ha sett Grindelwalds brott känner jag mig urholkad. J. K. Rowling har aldrig väjt för mörker och i den här filmen får vi se sedan tidigare älskade karaktärer ätas upp av mörkret och nya bekantskaper göra stora uppoffringar. Det är en film som berör mig. Karaktärernas öden är något som jag fortfarande grubblar på flera månader senare.

Grindelwalds brott är en svindlande värdig uppföljare, men jag vet ärligt talat inte hur jag ska stå ut med att vänta på nästa film.

Andra delar i serien

Fantastiska vidunder och var man hittar dem (recension)

Grindelwalds brott

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 svar på Grindelwalds brott

  1. Lena skriver:

    Den kommer jag köpa hem så fort den släpps på blue-ray.

  2. Gabriella skriver:

    Jag håller fullständigt med dig! Det var alldeles underbart att få återvända till Newts värld. Jag såg den i december och fick abstinens i februari, så då läste jag manuset. Det hjälpte. 🙂 Ser verkligen fram emot nästa film, men innan dess blir det dvd-titt så fort som möjligt. 🙂

  3. Annette skriver:

    Det avgör saken, nu måste jag verkligen se båda filmerna! Tack för en intressant recension.

  4. Pingback: Månadsrapport: April 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.