Författare: Marguerite Duras
Originaltitel: Hiroshima mon amour
Översättare: Marianne Lindström
Förlag: Modernista (2018)
Antal sidor: 136 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Det är i Hiroshima de träffas. En japansk arkitekt och en fransk aktris. Deras kärleksrelation får vara bara till dess att hon ska åka hem till Paris ett och ett halvt dygn senare. Men under deras samtal öppnar sig ett livstrauma. Hon har aldrig tidigare berättat som sin förbjudna relation med en tysk soldat i hemstaden Nevers under kriget. Hur det ledder till att hon efter Frankrikes befrielse straffades och hölls gömd för att dölja familjens skam, inlåst i deras källare.
Ibland har jag hört Hiroshima min älskade beskrivas som Marguerite Duras vackraste verk, vilket gjorde mig nyfiken. Men jag hade ingen koll på att det var ett filmmanus, utan trodde väl att filmen med samma namn baserad sig på en bok.
Hiroshima min älskade är avskalat och skildrar inte de två älskandes relation med någon form av melodrama. Det är sorgset och ömt när de närmar sig, närmar sina minnen, försöker få något att gå ihop. I atombombens skugga försöker de närma sig hågkomsten, hantera förödelsen som bomben åstadkom, dess betydelse för krigets avslut och vad som nu ligger i framtiden.
Hiroshima min älskade är avskalat, romantiskt utan att vara sentimentalt, och gör mig sugen att se filmen som blev av Duras skickligt författade manus.
