Jag, En av David Levithan

jag, en

Betyg: ☆☆☆
Författare: David Levithan
Originaltitel: Every Day
Översättare: Helena Hansson
Serie: Every Day, #1
Förlag: X Publishing (2013)
Antal sidor: 336 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Ända sedan En kan minnas har hen varje dag vaknat upp i en ny kropp och har inte någon egen. Det gäller att känna av kroppen och leva denna persons liv. Att ta tillvara på ögonblicket och leva deras liv som en gäst, bara för att omärkligt smyga ut igen. Men så möter hen Rhiannon och allt förändras.

Kommentarer

Det här med förväntningar är lustigt. När de infrias, känns det som att sväva på moln. När de inte möts, är det som att krascha. Och jag hade en del förväntningar på Jag, En, som på pappret är en bok som är perfekt för mig. Tyvärr blev det inte så.

En stor del av detta är En framstår som väldigt osympatisk i mina ögon. Hen retar upp mig. Kanske skulle detta inte ha blivit så farligt om inte Jag, En började in medias res. Hade den inte gjort det, kunde jag kanske ha lärt känna En när hen levde efter reglerna om att inte ingripa alltför mycket i folks liv och då kanske jag skulle vara mer sympatisk mot det fruktansvärda i hens situation. Men nu kapar hen från the get-go folks liv för att stalka en tjej hen just har träffat.

Och ja, jag har valt ordet stalka med flit. Därför att visst att jag inte är något fan av kärlek vid första ögonkastet. Men det är heller inte vad jag upplever vad det här. Jag upplever att En fixerar vid en person och börjar förfölja henne. Inte heller gillar jag det här med att hen kan se en inre sorgsenhet hos Rhiannon, som hon själv inte är medveten om. Det gjorde mig illa till mods.

Jag gillar heller inte hur relationen mellan dem skildras i Jag, En. Det känns aldrig riktigt som om Rhiannon är kär i En, utan till att börja med känns hon avvaktande. Sedan verkar hon var fascinerad. Men kär, nej. Och alltför mycket tonvikt läggs vid att hon inte är attraherad av kvinnor. Det enda jag och En har gemensamt är att vi blir kära i personen, oavsett kön, men det stryker mig verkligen mothårs hur hen sätter sådan press på Rhiannon för att hon inte är attraherad av kvinnor.

Det som jag gillar bäst med Jag, En är å andra sidan just hur den skildrar trans*-personer och homosexuella. Det finns ett grundläggande budskap om att vi alla är personer och att utsidan inte spelar någon roll, som egentligen är rätt vacker. Boken är fylld av skarpsinnig samhällskritik. Men så kommer vi till det där ögonblicket när En vaknar upp i en överviktig killes kropp. Hittills har allt skildrats nyanserat och med medmänsklighet. Men istället för att ta tillfället i akt och skildra övervikt på ett nyanserat sätt, så är det återigen stereotypen om lathet som råder. Att fetma är något som en person gör mot sig själv och därför förtjänar att bli utstirrad med äcklade blickar.

Jag gillar det underliggande konceptet och budskapet i Jag, En, men jag retar mig på huvudpersonen. Någon gång ska jag läsa om boken och se hur jag känner vid omläsningen.

Andra som har bloggat om Jag, En

Bokmalande; enligt O; FiktiviteterKajsas bokblogg; Lingonhjärta; Nilmas bokhyllaoch dagarna gårromeoandjulietSchitzo-Cookie’s bokblogg

Andra böcker i serien

Jag, En

Rhiannon (kommer ut 2015)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Jag, En av David Levithan

  1. Pingback: Månadsrapport: Mars 2014 » C.R.M. Nilsson

  2. Spännande upplägg! Tråkigt att det inte lyckades bättre :/

  3. Lena skriver:

    Är så sugen på att läsa denna bok!

  4. Frida skriver:

    Du och jag verkar ha samma åsikter kring den här boken. Störde mig så fruktansvärt mycket på när En vaknar i den överviktiga killens kropp på att det var så uppenbart att övervikten var ett problem som borde lösas!

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Jag störde mig mest på känslan av äckel som omgav hela den scenen. Hur En äcklades av kroppen hen var i, hur det var något den här personen hade gjort mot sig själv, hur blickarna hans kropp fick var förtjänade. Faktumet att folket stirrade med uppenbart äckel problematiserades aldrig.

  5. Pingback: Topp 10 boksläpp jag ser fram emot under första halvan av 2016

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.