Kan vi prata om Briony Tallis?

(SPOILERS för Försoning av Ian McEwan, plus trigger warnings för diskussion av våldtäkt)

Jag har i skrivande stund ännu inte läst McEwans Försoning. Jag har däremot sett hela filmen och tyckte att den var rätt bra. Det är ur filmen jag drar mina slutsatser ifrån.

Jag tycker inte om Briony Tallis och det är nog heller inte meningen. Hon är ju den antagonistiska karaktären i filmen/boken som sliter isär kärleksparet Cecilia och Robbie. Däremot tar jag väldigt illa vid mig när folk kallar henne ”bitch” och beter sig som om hon vore ond. I början av alltihop är hon vad – tolv-tretton? Inte mer än ett barn och som jag tolkar det har hon levt ett ganska skyddat liv. Det är just det att hon är så pass naiv som gör det hela slutar så tragiskt.

Innan jag fortsätter måste jag berätta två saker som jag har lärt mig under det senaste året när jag har studerat beteendevetenskap. Det ena rör hjärnan. Det andra rör vittnespsykologi.

Våra hjärnor är, som jag har skrivit många gånger, helt fantastiska. De är också väldigt måna om att hjälpa oss, vilket ibland kan gå lite långt. Våra hjärnor tycker om mönster och att det ska vara tillrättalagt. Ibland fyller de i information för att skapa sig en sammanhängande berättelse och denna information kan vi sällan skilja från det som faktiskt har hänt.

I deckare är ögonvittnen i allmänhet det som man kan lita allra mest på. I verkligheten är det oftast inte så. Det är inte ovanligt att flera vittnen till samma händelse har helt olika uppfattningar om hur det har gått till eller hur gärningsmannen har sett ut. Till exempel, så såg jag ett fall på TV rörande ett rån på en bensinmack. Alla vittnen var helt övertygade om att det var två gärningsmän och kunde till och med beskriva den andre ”gärningsmannen” så väl att polisen kunde lämna ut en bild på honom.

Senare grep man gärningsmannen, som svor på att han hade utfört rånet på egen hand. Den andre mannen, som alla var så övertygade om att han hade varit närvarande vid rånet, var i själva verket en kund som hade åkt därifrån några minuter innan rånet.

Med detta i åtanke tänker jag ställa upp hur jag resonerar kring Briony Tallis:

• Briony är naiv. Därför förstår hon inte riktigt det erotiskt laddade brev från Robbie till hennes syster, som hon har tjuvläst. Därför vänder hon sig till sin äldre kusin som säger att Robbie måste vara en sexgalning.
• Briony gör nu följande association: Robbie = sexgalning. Och han är ute efter hennes syster.
• När hon senare ser Cecilia och Robbie i biblioteket kan hon inte tro att de båda är villiga, utan i hennes ögon ser det ut som om Robbie våldtar hennes syster.
• Det är mörkt när hon avbryter våldtäkten på sin kusin. Hon kan inte se mannens ansikte. Men hennes hjärna vill vara behjälplig och fyller i med associationen att Robbie = sexgalning och övertygelsen att Robbie har våldtagit hennes syster. Hon är helt övertygad om att hon verkligen har sett Robbie våldta kusinen.

Det är en möjlig förklaringsmodell, som jag ser det. Det är olyckligt och tragiskt, men jag tror inte att Briony medvetet ljög. Jag tror inte att hon är ond, utan jag tror att hon hade för avsikt att skydda sin kusin och sin syster. Jag kan inte se ondskan i det.

Jag tycker inte om Briony Tallis, men jag ser henne inte som den förhatliga karaktären som alltid dyker upp i diskussionerna kring filmen.