Försoning
Betyg: ☆☆☆
Regissör: Joe Wright
Skådespelare: Keira Knightley, Jams McAvoy, Saoirse Ronan, Romola Garai, Benedict Cumberbatch
Produktionsår: 2007
Längd: 123 minuter
Trettonåriga Briony Tallis, som begåvats med livlig fantasi och förmågan att skriva, råkar på ett oåterkalleligt sätt förändra flera människors liv. Detta när hon som ett naivt barn missförstår de vuxnas sexualitet och anklagar sin storasysters älskare för ett brott han inte har begått.
2008, när den hade premiär i Sverige, valde jag bort Försoning just därför att det var en kärlekshistoria och därför inte särskilt lockande för mig. Det var dumt gjort, kan jag tycka nu i efterhand. Det var en väldigt bra film och förtjänt av sina fina recensioner.
Jag tycker om sättet som berättelsen berättas på. I början får vi se saker och ting från Brionys synvinkel. Därefter ser vi samma händelse från Robbies och Cecilias synvinkel, med små skillnader för att visa att Briony inte kan se allting. I andra halvan vänds det så att parets synvinkel kommer före hennes. Detta skiftande mellan perspektiven och de små förändringarna, detaljerna som Briony kanske inte lägger märke till, lägger till ett djup till berättelsen som gör den väldigt spännande att se på.
Det finns flera tillfällen i Försoning där jag tror att det finns möjlighet för tittaren att lista ut att delar av det hela är fiktivt. Det känns nämligen som om Briony Tallis, trots sina bästa avsikter, inte förmår att låta bli att brodera ut. Vissa repliker känns alldeles för tillrättalagda. Som skådespelare som bara säger sina repliker. Jag tror att detta är ett medvetet val, något som ska få tittaren att haja till och börja fundera kring vad det är vi egentligen tittar på.
Jag är mycket imponerad av James McAvoys och Keira Knightleys insatser i denna film. Särskilt när Robbie har kommit tillbaka från kriget. Det är dessa två skådespelares samspel som rör upp de mesta av känslorna man får under Försoning och som därmed gör den sevärd.
Det är en finurligt uppbyggd berättelse om hur ett missförstånd kan få katastrofala följder. Min slutsats är att det är en väldigt bra film som är värd att ses.
Den har jag inte sett men känns inte riktigt som min grej heller :/
Jag tyckte i alla fall att den var bra 🙂 Tur att man får vara olika.
Pingback: Världsutmaningen - C.R.M. Nilsson
Pingback: Försoning: Jag är besviken » C.R.M. Nilsson