Stockholm, Stockholm, stad i världen

Jag var i Stockholm nu i helgen. Det är därför jag har varit lite seg med att svara på kommentarer under de senaste dagarna, men jag ska komma ikapp nu under dagen var det tänkt. Anledningen att jag inte skrev här att jag var borta är väl som så att min mamma har präntat in i mig sedan barnsben att man inte ska annonsera ut att man är borta med fanfarer, då det är som att be om få inbrottstjuvar.

Ja, ja, Stockholm. Vi åkte dit för att titta på hästar. Eller jag åkte dit för att jag inte har varit i Science Fiction Bokhandeln på två år. Hästarna blev lite av en parentes, även om det var trevligt det med.

Science Fiction Bokhandeln var precis så fullsmockad som jag hade förväntat mig med tanke på att det är a) december b) helg. Det gjorde det inte mindre irriterande, för mig som ”lantis”, att ha folk som stod och trampade mig på hälarna och flåsade mig i nacken när jag precis hade ställt mig vid en hylla för att leta efter en bok. Det tar högst två minuter för mig att kolla igenom författarna på ”o” efter den här specifika boken jag vill ha. Ge dig liiite till tåls och respektera mitt personal space, tack.

På onsdag kommer det en inlägg om precis vad det var jag köpte (för den som vill ha spoilers går det bra att titta åt höger, under rubriken ”Läser just nu”, för ett exempel). Ytterligare spoilers kan vara att det blev en väldigt tung påse att släpa med mig på tunnelbanan till Globen.

Vi gick på matinén, vilket var väldigt ojämnt i kvalitén. Som hästintresserad unge minns jag det som en helt fantastisk upplevelse. I lördags kändes det lite sisådär.

Dalahäst

Bildkälla: DN.

Mamma och jag tyckte i alla fall synd om vem det nu är som ska tvätta den målade Dalahästen som förekom i inledningsnumret. Ännu mer synd tyckte vi om denna när vi såg i programmet att hästen i fråga var skimmel. Jag har en känsla av att manen kommer att vara blå i åtminstone en månad efteråt.

Det roligaste var nog agilityn med stjärnryttarnas egna hundar. Främst därför att det inte var så seriöst och det var kul att se att hundarna tyckte att det var roligt, även om de inte helt fattade vad det var de skulle göra. Charmigast var nog snudd på Douglas Lindelöw som, efter att hans hund hade gett upp, själv fullföljde banan genom att krypa genom tunneln, hoppa över hinder och genom slalomen.

Misstänker att riddarspel med eld och fransmän som gör akrobatiska konster på hästar i full galopp kan ha förekommit på TV, så jag tänkte inte göra mer än att nämna det. Det var också huvudpunkter.

På söndagen var det Grand Prix hoppning som vankades och dressyr i form av kür. Jag, som inte är särskilt hästbiten lite, såg ungefär hälften av ritterna och läste i Lament av Maggie Stiefvater annars. Kanske var det därför jag fick för mig att Minna Teldes häst Santana skulle kunna spela en älvhäst i en film. Det såg ut som om han svävade en bit ovanför marken.

Den här helgresan gav mig i alla fall chansen att läsa en hel del i Tre enkla regler finns inte (den fick inte följa med in i Globen då den inte får plats i handväskan). Jag har läst mer av den i helgen än vad jag hade gjort sedan i juli…

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning, okategoriserad och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

1 svar på Stockholm, Stockholm, stad i världen

  1. Pingback: Som en Cassandra i Science Fiction Bokhandeln -

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.