Kvinnor i Japan under tusen år av Monica Braw

Författare: Monica Braw
Förlag: Atlantis (2013)
Antal sidor: 245 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

I Kvinnor i Japan under tusen år får läsaren möta olika kvinnor som alla har lämnat outplånliga spår i Japans historia. Vi får möta en kejsarinna; författaren bakom det som anses vara världens första roman; en shogunänka; en kristen samurajhustru; en amma; Japans första kvinnliga läkare; en skolpionjär; grundaren bakom den första feministiska tidskriften och en sångidol.

Jag köpte Kvinnor i Japan under tusen år på bokrean för några år sedan, fast jag redan hade en oläst bok av Monica Braw i hyllan sedan många år. Men den här var jag direkt pepp på. Aldrig hade jag trott att den skulle få stå så länge som den har gjort i min bokhylla.

Idén bakom Kvinnor i Japan under tusen år är att krossa myten om att japanska kvinnor alltid har varit undertryckta, utan visa på att det alltid funnits starka kvinnor. Gemensamt för dem alla är att de ofta tillhör överklassen, vilka alltid bereds mer frihet än andra. Därtill hör också att deras liv ofta är mer väldokumenterade.

Ändå känns det märkligt tunt i inledningsvis i Kvinnor i Japan under tusen år. Det är svårt att skildra någon som levde på 700-talet såsom kejsarinnan Komyo Kogo gjorde. Tillförlitliga källor är svåra att finna och mytbildning har uppstått på ett vis som gör sig gällande för sanning. Just skildringen av mytbildningarna kring de olika kvinnorna, hur de har använts för att förtrycka och stå för andra värden än vad de gjorde, är en av styrkorna i Braws bok. Hon visar på hur historien har förvrängts för att kunna skapa förebilder för tidernas rådande ”idealkvinna.”

Mest gripen bland historierna i Kvinnor i Japan under tusen år blir jag av Hosokawa Gracia, en samurajhustru som konverterade till kristendomen och som antingen begick självmord eller blev mördad när hennes hem invaderades; Kusumoto Ine, som var dotter till en tysk handelsresande och en glädjeflicka, vilket inte sågs med blida ögon, men mot alla odds lyckades hon bli läkare; samt Tsuda Ume, som skickades till USA för att lära sig amerikanska hemligheter för att skapa en ny japansk idealhustru men som kom att kämpa för kvinnors rätt till utbildning.

Med stort driv och entusiasm skildrar Monica Braw nio porträtt på ett levande och oemotståndligt vis. Kvinnor i Japan under tusen år är verkligen läsvärd och varmt rekommenderad.