Livet efter NaNoWriMo

Elisabeth Norin skulle skälla på mig, men fram tills i fredags hade jag faktiskt inte skrivit något sedan novembers slut. En del är giltiga förklaringar – jag var i Stockholm utan åtkomst till mina filer och jag håller på att kämpa mot en taskig förkylning – men en annan är att jag helt enkelt är lite trött på att skriva. Det blev intensivt, det där.

Nu har jag skrivit. Inte är det bara på det Illumina, men det har varit i samma universum. Jag har läst in mig mer på den keltiska mytologi som är relevant till serien. Ännu mer. Anteckningar om detta täcker så många sidor att jag måste börja komma på ett system för att hitta den relevanta informationen. Jag börjar få idéer för hur den sista och avslutande boken ska vara uppbyggd.

Därtill så funderar jag faktiskt på att skriva om till första person och till presens. Jag tror att det skulle bli bättre. Passa karaktärerna bättre. Dessutom får jag då en riktig gedigen redigeringsomgång, har det sagts när jag diskuterat detta med folk. Än har jag inte bestämt mig. Jag tänkte lämna över Alumina till en vän innan jag bestämmer mig.

Bodil Malmsten och mina karaktärer kommer väl överens. När jag började läsa boken började mina karaktärer vägra hålla tyst. De höll mig vaken på nätterna, nu när jag verkligen borde sova då jag är jätteförkyld, men det känns som om jag har nog med idéer för att få klart första utkastet snart.

Känns riktigt bra, ärligt talat.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i skrivande och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.