Författare: Lucy O’Brien
Originaltitel: Like an Icon
Översättare: Lena Karlin
Förlag: Ica Bokförlag (2008)
Antal sidor: 406 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Madonna är världens största kvinnliga popstjärna. Hon är en artist som konstant har testat var gränsen går och haft en påverkan på kulturen. Genom att konstant omskapa sig själv har hon hållit sig aktuell genom decennierna. Hon har haft ett öga för att låna från subkulturer och använda sig av film, fotografi, visuell konst, teater och dans i sitt arbete.
Det här är ett sådant där Myrorna-fynd som har blivit stående i bokhyllan och samlat damm i närmare tio år. Troligen införskaffad under min Gleekperiod, när jag också lyssnade mycket på hennes musik, så var förväntningarna tämligen låga. Därför blev detta faktiskt en oväntat positiv upplevelse.
Lucy O’Brien är en brittisk musikjournalist som i huvudsak har fokuserat på kvinnliga artister. I Madonna närmar hon sig därför ikonen som en artist. Det är musiken och hantverket som står i centrum, inte det personliga. Självklart finns det personliga med, men enbart hur det förstås i relation till den musik som hon har producerat och vad det är hon har åstadkommit.
Med stor skicklighet och kunskap lotsar Lucy O’Brien oss genom Madonnas olika perioder. Hon pekar på anledningar till olika stilistiska val som har gjorts och varför Madonna har valt att omskapa sig själv på vissa vis. Hon underbygger det hon skriver med intervjuer med producenter, låtskrivare, dansare och andra som har befunnit sig i sfären.
Boken börjar i barndomen som ett sätt att förklara drivkrafter bakom musikartisten, men fortsätter sedan fram genom hennes tidiga karriär till den kontroversiella adoptionen av ett afrikanskt barn. Även om den har några år på nacken, känns den fortfarande spännande att läsa. Men det skulle vara intressant att läsa ytterligare en bok om de senaste årens kontroverser.
Madonna var en oväntat välskriven biografi som fokuserar på henne som artist, snarare än hennes privatliv.
