Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Författare: Sara Beischer
Förlag: Lind & Co (2016)
Antal sidor: 258 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Minna är en lärare och småbarnsmamma som snart fyller fyrtio år. Det känns som om hon aldrig kan göra rätt eller tillräckligt. Vad en får äta, hur barnen ska uppfostras och hur en ska träna känns som en djungel att navigera. Minnas fritid är strikt schemalagd mellan träning, skjuts av barn, klassföräldrauppdrag, husrenovering, fredagsmys och middagsbjudningar. En dag bryter hon ihop och får diagnosen utmattningssyndrom. När hon ska börja arbetsträna igen möter hon Iris, en långtidsarbetslös konstnär som varken lyckats hitta ett jobb eller med sin konstnärskarriär. Men hon har ändå funnit mening och njutning i livet. Minna ser med avsmak på Iris till att börja med, men så blir de vänner och hennes inställning till livet förändras sakta.

Mamma är bara lite trött kom ut förra året och fångade genast min uppmärksamhet. Mest för att många bloggare som jag upplever som pålitliga skrev fina recensioner om den, men också för att den skildrar ett växande samhällsproblem: utmattningssyndrom. När den valdes som cirkelbok i Kulturkollos bokcirkel passade jag självfallet på att låna den på biblioteket och läsa.

Den första delen av Mamma är bara lite trött är mycket otäck. Vi sveps med i en kaotisk vardag sprängfylld av aktiviteter och predikande uppmaningar angående mat och träning. Allt ska hinnas med, trots att det omöjligen kan gå att pressa in så mycket aktiviteter under en och samma dag. Jag läser med andan i halsen och känner ett tryck över bröstet. Det är ett obönhörligt tempo fram tills att sammanbrottet är ett faktum.

Andra delen av Mamma är bara lite trött tycker jag är svagare. Det handlar om vägen tillbaka. Hur Minna till att börja med isolerar sig, för att sakta öppna sig och inse att det liv hon hade kanske inte är det liv hon vill ha. Det liv hon behöver för att bli frisk. Trots att den här delen är längre känns den inte lika övertygande. Vänskapen mellan Iris och Minna som ska förändra hennes livsställning känns hastig och inte alla gånger helt trovärdig. Det går lite väl fort på slutet.

Sara Beischer har ett väldigt träffande och målande språk som bidrar till stämningen i Mamma är bara lite trött. Hon har ett sett att bygga upp egna liknelser och metaforer som träffar läsaren som knytnävsslag i magen. Minnas inre monolog med nojor och tankar som tränger sig på är extremt träffande.

Mamma är bara lite trött bjuder på stark och obehaglig läsning till att börja med. Skildringen av Minnas sönderfall är skickligt och klaustrofobiskt genomfört. Men andra halvan av boken är betydligt svagare.

Andra bokbloggare om Mamma är bara lite trött

Carolina läser; enligt O; Feministbiblioteket; just nu, just här; Läsfåtöljen; Mias bokhörna; vadviläser