Mary & Max är en udda, men riktigt bra film

Bildkälla: Dischshop.

Regissör: Adam Elliot
Manus: Adam Elliot
Skådespelare: Toni Collette, Philip Seymour Hoffman, Eric Bana
Produktionsår: 2009
Längd: 92 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika format
DVD | CDON, Discshop

Mary Dinkle är en åttaårig, ensam flicka som blir mobbad av sina klasskamrater. Hennes pappa spenderar sin fritid i ett skjul där han stoppar upp fåglar och mamman tullar konstant på matlagningssherryn. Hennes enda sällskap är en tupp hon har som husdjur och tv-serien Noblets. En dag river hon ut en sida ur en amerikansk telefonbok och väljer en person att skriva till. Det råkar bli Max Horowitz, en fyrtioårig man med problem att forma sociala band till andra människor. Båda älskar tv-serien Noblets och båda vill desperat ha en vän. Deras brevväxling kommer att förändra båda deras liv.

Mary & Max är inte en film jag hade hört talas om innan jag gick en kurs i neuropsykiatri för jobbets räkning. Kursledaren rekommenderade den och när vi skulle se en film för att ta igen ett missat handledningstillfälle blev det den som jag valde att se. Det blev en väldigt fin upplevelse, även om det är en udda film. Men jag gillar udda och det här är verkligen udda.

Mary & Max utnyttjar faktumet att den är leranimerad på ett väldigt intelligent vis. Humorn blir stundtals grotesk, men går aldrig riktigt över gränsen i och med animationen. Animationen belyser också hur det kan vara att leva med en funktionsnedsättning eller svår fobi genom allegorier. När Marys granne med försöker lämna huset kraschar en bil in i verandan eller en aggressiv hund rusar fram mot honom, till exempel. Färgvalet är dämpat bortsett från enstaka klickar av rött.

Samtidigt som Mary & Max är intelligent uppbyggd och har ett soundtrack som verkligen prickar in stämningen, så är det en fin berättelse om vänskap. Filmen utspelar sig under en längre tid, så vi får följa Mary medan hon växer upp och de grova misstag hon gör i sin vänskap till Max. Max kämpar med saker som bryter hans rutiner och varje brev från Mary utlöser en svår panikångestattack, men så småningom får han större insikt i sig själv. Det är ett lysande porträtt av hur det kan vara att leva med Aspergers syndrom, att finna tröst och identifikation i diagnosen.

Tempot är bitvis ojämnt i Mary & Max. Vissa bitar segar ihop rejält, andra stunder sitter jag som klistrad. För den som inte har något emot speciella filmer, som tycker om karaktärsdrivna dramer och inte har något emot lite svärta så borde Mary & Max falla på läppen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.