O som i okej

O – Okej. En bok som inte var dålig, men inte särskilt bra heller.
Den här boken fick dig att säga ”Meh” och rycka på axlarna. Den var liksom bara okej.

Jag satt och funderade på vilken bok jag skulle välja. Bläddrade igenom mina recensioner märkta med betyg 2 (den var okej) och funderade. Till sist bestämde jag mig för att lyfta fram Agnés Lugand-Martins debutroman med den underbara titeln Lyckliga människor läser och dricker kaffe.

I boken får läsaren möta Diane, som just förlorat sin man och dotter i en bilolycka. Ensam bor hon kvar i lägenheten i Paris och ägnar dagarna åt att dricka och röka. Bokkaféet Lyckliga människor läser och dricker kaffe, som hon driver, förfaller. För att komma undan alla välmenande människor som försöker få henne att leva igen, flyr hon till den irländska landsbygden. Hennes värdpar gör sitt bästa för att få henne att känna sig välkommen. Detsamma kan dessvärre inte sägas om deras brorson, och Dianes granne, som måste vara den mest odrägliga man hon mött.

Det finns viss saker som är riktigt bra med Lyckliga människor läser och dricker kaffe. Skildringen av Dianes sorg där i början och hur hon senare närmar sig Edward, den odrägliga mannen. Men läsaren kastas mellan motstridiga känslostormar och hela händelseförloppet känns stereotypt. Detta var en egenutgivningssuccé och den hade nog mått bra av att bli lite hårdare redigerad. Som film gör den sig säkert bra, men som bok blev den lite väl ytlig.