Polarexpressen

Originaltitel: The Polar Express
Regissör: Robert Zemeckis
Manus: Robert Zemeckis och William 
Broyles Jr
Skådespelare: Tom Hanks, Nona Gaye,
Eddie Deezen, Peter Scolari
Produktionsår: 2004
Längd: 99 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

En liten pojke har slutat tro på jultomten. Under själva julaftonsnatten väcks han dock av ett hiskeligt oväsen utanför. Där väntar ett gammaldags tåg och en konduktör som kräver att han ska bestämma sig för om han ska stiga på eller inte. Efter viss tvekan hoppar han på. De andra resenärerna visar sig vara barn liksom han själv, iklädda pyjamas, men betydligt mer förväntansfulla. Resan går nämligen till Nordpolen, där de ska de träffa jultomten. Skeptisk följer pojken med och han lär känna en ung flicka och en pojke från fel sida av stan. Tillsammans kan de kanske hjälpa honom att återvinna tron på julens magi.

Jag har hört mycket gott om Polarexpressen. Därför var vi lätt förväntansfulla när vi, lagom dästa efter julmat och uttröttade av paketöppning, slog oss ned på julaftonskvällen för att se den. Om förväntningen var att få lite julmys så dröjde det till sista delen av filmen, vilket inte vägde upp för resan dit: en radda tv-spelsliknande actionssekvenser som misslyckades att dölja att filmen i princip saknade handling. Målet med filmen var att återvinna tron, men under resans lopp tycktes detta glömmas bort till förmån för att frossa i spektakulär animationsteknik. Resultatet blir tämligen hjärtlöst.

Det känns också som om det blir lite väl många lösa trådar i Polarexpressen. Vem är den mystiske luffaren som räddar pojken ur kniviga situationer titt som tätt? Ska denna figur tolkas som Gud eller en tricksterfigur? Ett märkligt element som bara blir löst hängande, men en gudstolkning känns rimlig med tanke på det väldigt amerikanska anslaget. Även om jag tycker om slutet mer än början, så är det manipulerande sentimentalt. Inte för att det inte är fint, men det lämnar en fadd eftersmak.

Nej, mamma sa det nog bäst om Polarexpressen: det känns som ett par tv-spelsnördar fick en budget att gå bananas på och de glömde bort att det behövs en handling för att göra film. (Och tv-spel.)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Polarexpressen

  1. Elin Säfström skriver:

    Tack för detta klargörande! Har då och då funderat på om jag ska se filmen (trots Tom Hanks) men nu behöver jag inte fundera längre. Hej då Polarexpressen!

  2. Felicia Svanäng skriver:

    Tokälskade denna som liten!!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.