Psykologen av Martin Falkman

Författare: Martin Falkman
Förlag: Lava förlag (2018)
Antal sidor: 218 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Henrys mamma försvann spårlöst för fem år sedan. Polisutredningen lades snabbt ned då det inte fanns något att gå på. Nu är det möjligt för Henry att få mamman dödförklarad, men han är villrådig över vad han ska göra. Pappan har stuckit iväg till Spanien, då minnena blev för smärtsamma i Sverige, så där har Henry inte mycket till stöd. Samtidigt stegras den ångest han länge har brottats med. Till sist går han med på att låta sin läkare remittera honom till en psykolog, trots att han inte tror på terapi. Psykologen Johanna är inte riktigt som han har väntat sig. Snart dras han in i ett förhållande med henne. Ett förhållande som präglas av makabra rollspel och att hon drar i alla trådarna. Därtill börjar Henry känna att något inte stämmer med mammans försvinnande. Kan hon ha blivit mördad?

Det finns ju vissa ord och ämnen som får en att vilja läsa böcker, oavsett om de tillhör en genre du brukar läsa eller inte. Eftersom jag själv lider av psykisk ohälsa så är det ett ämne som jag vill läsa mer om och tycker att vi borde prata mer om. Så tycker även Martin Falkman, vars tredje roman Psykologen berör psykisk ohälsa bland män vilket är något vi verkligen inte talar tillräckligt om. Detta var tillräckligt för att få mig att tacka ja till en spänningsroman, även fast det inte brukar bli särskilt lyckat när jag ger mig på dem.

Inte för att jag förstår hur Psykologen kan riktigt klassas som spänningsroman. Särskilt spännande blir det aldrig. Redan tidigt tycker jag att det står klart vad det är som har hänt mamman, vilket gör att spänningsmomentet går förlorat. Annars märks det väl att Falkman behärskar genrens byggstenar: det lite korthuggna språket som ska driver spänningen framåt, korta kapitel som främjar ”bara ett kapitel till” och den lite lätt distanserade tonen. Det lite distanserade förhållningssättet till Henry tycker jag är lite synd då jag aldrig riktigt kommer honom nära. Kommer honom och hans ångest inpå livet. Han lever mycket i sin ångest och den präglar hans vardag på ett markant vis, men som läsare känner jag den inte.

Sedan har jag svårt att förstå tråden med Johanna och förhållandet till henne. Det känns märkligt avhugget från resten av handlingen i Psykologen, som rör mammans försvinnande och psykiska ohälsa. Hur mycket Henry missade genom sin uppväxt, därför att mamman försökte skydda honom. Här hade jag velat ha mer, inte bisarra sexlekar som känns som om de mest har tagits med för att ge chockfaktor.

Nej, Psykologen föll mig inte helt på läppen, men det finns fina bitar om att växa upp med en förälder med psykisk ohälsa och vad du som förälder är villig att göra för dina barn.