Purpurfärgen är en riktigt lyckad filmatisering

Bildkälla: Discshop.

Originaltitel: The Color Purple
Regissör: Steven Spielberg
Manus: Menno Meyjes
Skådespelare: Whoopi Goldberg, Oprah 
Winfrey, Margaret Avery, Danny Glover
Produktionsår: 1985
Längd: 154 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
Bluray | CDON, Discshop
DVD | CDON, Discshop

Celie är en ung, fattig kvinna vars far utsätter henne för övergrepp och som tvingas gifta sig med en man som inte älskar henne, och som hon inte älskar. Systern Nettie är den enda som får Celie att blomma upp. Men de skiljs åt och kommer vara åtskilda större delen av livet. Celies liv blir alltmer miserabelt under åren som går. När sångerskan Shug Avery gör sitt intåg i hennes liv finner Celie en inre styrka i sig själv och börjar sakta få känsla för vem hon faktiskt är.

För några år sedan läste jag Alice Walkers fantastiska bok Purpurfärgen och blev fullständigt tagen. Inte långt efteråt köpt jag filmen, som sedan blev stående. Trist nog eftersom skivan inte riktigt ville fungera som den skulle och då är det surt att filmen är tre år gammal. Inte så lätt att få till ett byte då, så att en kanske får en skiva som fungerar. Men jag fick se det mesta av filmen ändå.

Och vilken film Purpurfärgen är sedan. Inte fullt lika bra som boken, men det är sällan det går att åstadkomma. Mitt i all misär lyckas filmen vara både charmig och rolig. Det är sagolikt snyggt foto och filmmusiken är så välvalt till berättelsens händelser att det förstärker upplevelsen till den grad att jag sitter hänryckt. De ändringar som har gjorts i handlingen är till ändå mediets fördel. Ensemblen, sedan då. Det är faktiskt skandal att den här filmen inte tog hem en enda Oscar trots att den nominerades i elva kategorier.

Whoopi Goldberg är en skådespelare som jag har beundrat i många år, men så bra som hon är Purpurfärgen har jag aldrig sett henne. Det känns orättvist att hon inte fick en Oscar för denna prestation. Hon lyckas verkligen förmedla Celies utsatthet och hur kuvad hon är, men det där spirande upproret som trots allt finns där. Och livsgnistan. Hon har kemi med Margaret Avery, som spelar Shug, och jag är så glad över att de i filmen inte backade för att låta deras relation ta sig i den sexuella riktningen. Även om de definitivt och sorgligt nog har tonat ned den queera tematik som var så slående i Walkers roman.

Purpurfärgen är verkligen en sevärd filmatisering och en riktigt bra film.