X-Men Origins: Wolverine
Regissör: Gavin Hood
Betyg: ☆☆☆
Beskrivning från Ginza: ”Hugh Jackman är tillbaka i rollen som Wolverine, en av världens mest populära hjältar. X-MEN ORIGINS: WOLVERINE utspelar sig innan händelserna i X-MEN och berättar historien om Wolverines våldsamma förflutna, hans komplexa förhållande till sin bror Victor Creed och jakten på de som är ansvariga för hans älskades död.”
Om en film ska involvera två av mina favorit X-Men (Gambit och Wolverine), samt två som jag gillar ganska mycket (Scott Summers och Emma Frost), då kommer jag ha ganska höga förväntningar. Dessvärre är detta inte några förväntningar som infrias i filmen. Det som är bra är bra och det som är mindre bra är inte särskilt bra.
Det finns så mycket trådar som de skulle kunna ha utvecklat och fått berättelsen att bli mer spännande – Kaylas roll i Logans liv, mötet med det äldre paret, Gambits roll, Scotts involvering i handlingen, Deadspool… Som handlingen står nu så finns det en massa lösryckta, spännande händelser som hade kunnat integreras mer i handlingen för att bilda en helhet.
När vi ändå är inne på det här ämnet så måste jag säga att jag blev redigt besviken på den lilla bit som Scott Summers var med i filmen. De byggde upp det som om det skulle vara en stor pusselbit, och vad hände sedan? Han bara försvann. Visst att han fick ett par repliker och handling på slutet, men det blev en fruktansvärd antiklimax.
Det som filmen vinner mycket på är humorn och skådespelarinsatserna, även Hugh Jackmans är överraskande svag. Humorn kommer plötsligt och utan förvarning så att tittaren helt plötsligt frustar till av skratt. Det är de bitar som fick mig att faktiskt tycka om filmen.
Men som filmen står nu är det alltför tydligt att den enbart är en transportsträcka till filmen de verkligen ville göra: nästa års The Wolverine. Potentialen fanns där för en rätt bra film, men bättre än så här blev det alltså inte.
