Bildkälla: Dischshop.
Regissör: Garry Marshall Manus: Josann McGibbon och Sara Parriott Skådespelare: Julia Roberts, Richard Gere, Joan Cusack, Hector Elizondo, Rita Wilson, Paul Dooley Produktionsår: 1999 Längd: 116 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format DVD | Discshop
Krönikören Ike Graham har stora problem: han har deadline om en timme, skrivarblockering och hans chef är hans exfru. När han drar sig tillbaka till sitt favoritställe för att få nya idéer får han höra talas om en ung kvinna i Maryland vid namn Maggie, som tydligen älskar att förlova sig men vägrar att gifta sig. Ike bestämmer sig för att skriva om historien i sin krönika och startar därmed en lång kedja av händelser som till slut tar honom till Hale, Maryland, som är Maggies hemstad. Även Maggie Carpenter får ett problem och det heter Ike Graham. Rasande över krönikan och dess författare planerar hon att ge igen. Ike upptäcker att det döljer sig fler sidor hos Maggie och får på köpet sitt livs story.
Jag vet ärligt talat inte hur många gånger jag har sett Runaway Bride. Förmodligen fler gånger än vad som är hälsosamt. Jag tror att jag älskade den som barn, men sedan tröttnade och vägrade att se den när den gick på tv. Det gör att trots att jag har sett den många gånger så kom jag faktiskt inte ihåg den särskilt väl när den gick på tv och jag tittade på den med mina föräldrar.
Såsom i så många romantiska komedier är det manliga kärleksintresset riktigt dumdrygt, men Richard Geres Ike är väl ändå något i hästväg. Det talar en hel del för hans charm som skådespelare att du inte vill slänga karaktären i Hudson, utan smälter inför honom. Gere och Julia Roberts ger prov på sin lysande kemi även i Runaway Bride, som lyckas vara en riktigt varm kärlekshistoria.
Kanske är det nostalgi som gör att jag tycker så pass mycket om Runaway Bride som jag gör. För egentligen är historien ganska banal och definitivt förutsägbar. Den populärpsykologiska förklaringen bakom Maggies agerande är synnerligen krystad. Men två duktiga skådespelare i huvudrollerna och ett intressant, färgstarkt persongalleri i form av småstadsbefolkningen i Hale gör det här ändå till en rulle med charm. Det bjuds på en hel del skratt, särskilt när Maggies mormor är med i scenerna.
Runaway Bride är en klassiker inom genren med rätta. Verkligen en varm och mysig film.
Den här filmen är ju bara för underhållning och det tycker jag att den klarar med glans. Du har helt rätt om Richard Geres karaktär, han kommer undan med det bara för att han är så charmig 🙂
Komedier brukar inte vara min grej, men den här gillade jag.
Pingback: Månadsrapport: Juli 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson