Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

sarahs nyckel

Författare: Tatiana de Rosnay
Originaltitel: Sarah’s Key (originaltiteln på franska: Elle s'appelait Sarah)
Översättare: Pål Toller
Förlag: Bazar (2011)
Antal sidor: 387 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sarah är tio år en ödesdiger dag i juli 1942. Paris judar samlas ihop att föras av den franska polisen till Vel’ d’Hiv’ med vidare anhalt till koncentrationsläger. Hela hennes familj arresteras, men hon låser in sin yngre bror i en garderob i tron att hon kommer vara hemma inom loppet av ett par timmar. På 60-årsdagen av Vel’ d’Hiv’ ombeds journalisten Julia Jarmond skriva en artikel om den mörka dagen. Hon snubblar över dolda familjehemligheter som kopplar henne till Sarah. Hon känner sig manad att följa flickans strapatser: från Vel’ d’Hiv’, till lägren och bortom. Ju mer hon gräver i Sarahs historia, desto mer börjar hon ifrågasätta sitt liv i Frankrike och utvärdera sitt äktenskap och sitt liv.

Under en period kändes det som om alla läste och skrev om Sarahs nyckel, och jag blev förstås nyfiken. Det är min första bekantskap med den franska författaren Tatiana de Rosnay, även om just Sarahs nyckel av någon märklig anledning har översatts från den engelskspråkiga utgåvan. Innan hon blev författare arbetade hon som journalist. 1992 debuterade hon med L’Appartement témoin och detta är hennes åttonde roman.

Sarahs nyckel drivs av två parallella handlingar: den om Sarah i det förflutna och den om Julia i nutid. Av dessa är det den historiska biten som jag finner mest intressant, rentutav mest spännande. Sarahs berättelse är djupt tragisk och så hemsk att det knappt går att föreställa sig, än mer värja sig emot. Medan jag otåligt skummar Julias bitar därför att de känns väl utdragna, hoppas jag att bitarna om Sarah inte ska ta slut. Men jag stör mig lite på att dessa bitar, som ska vara skrivna ur ett barns synvinkel, mest känns som en vuxens perspektiv på ett barn. Barn är bland det svåraste som finns att skriva trovärdigt och jag upplever inte riktigt att de Rosnay lyckas fullt ut.

de Rosnay har verkligen gått in för att använda Sarahs nyckel för att diskutera en händelse som det tydligen inte talas mycket om i Frankrike. Inte heller i Sverige, eftersom det var första gången jag hörde talas om det. Hon visar på den tystnad som omger händelserna många decennier senare, som om att om folk inte pratar om det så var det inte så att den franska polisen samlade ihop tusentals franska judar och skickade dem till deras död. Det var inte många som överlevde. Det är viktigt att inte glömma och att lyfta fram dessa människoöden.

Sarahs nyckel är en spännande, tragisk berättelse som skildrar den tystnad och de tabun som omger en skamfläckad bit av fransk historia. Tatiana de Rosnay är en intressant bekantskap och jag vill gärna läsa mer av henne.

betyg3

Andra som har bloggat om Sarahs nyckel

Annas bokbloggBokadBokMamma; BoktokigMin bokblogg

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

17 svar på Sarahs nyckel av Tatiana de Rosnay

  1. Såg filmen, jättebra, men precis som för dig så var det Sarahs del som fängslade.

  2. Pingback: Boktolva 2015 - C.R.M. Nilsson

  3. Lottens bokblogg skriver:

    Historien är otroligt intressant, men jag var inte så förtjust i språket och berättarrösten

  4. Boklysten skriver:

    Den har jag läst och tyckte den var OK, men inte mer.

  5. Lena skriver:

    Den här boken av författaren har jag inte läst. Tyckte däremot att Colombes granne var ganska bra. Har även Ryskt bläck i bokhyllan och har tänkt läsa den under hösten.

  6. Bokdamen skriver:

    Jag har inte heller läst denna, men sett filmatiseringen och den var väldigt bra. Jag har läst tre böcker av författaren. Bumerang som jag gillade när jag läste den för ganska länge sen, Ryskt bläck som inte var min kopp Tea och så Colombes granne som jag tyckte om.

  7. Monika skriver:

    Jag har inte läst den, men filmen har jag sett och jag tror faktiskt jag låter det vara så. Filmen var i alla fall väldigt bra 🙂

  8. Carlos skriver:

    Riktigt bra get

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.